Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Jehuda och Charsum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA CARLBERG
bärgen i Jeruschalaims hedningkvarter. Nu har
Jehuda ben Schimon en fil av präktigt utstyrda
rum i det konungsliga palatset i Tiberias.
Rådsherren har fallit i onåd, den vandrande
sångaren har upptagits till hovskald hos Herodes
Antipas.
Dagarna före Pessachfesten träffade de
varandra. De samtalade om människornas
dårskaper. Om maktlystnad och intrigspel, om
dumhetens triumf, om enfaldens ynkedom. Om
alla de stackare som för sin tros skull blev
avrättade eller släpade i fängelser. Om uppror
eller försök att grundlägga Messiasriket med
hjälp av friskarornas svaga krafter.
Och Charsum sade:
— Det är gott att någon gång få tala om
människornas hopplöshet.
Jehuda höjde sin bägare mot honom och
svarade:
— Vänskapens största gåva är den att den
skänker oss tro på det mänskliga. Just att min
vän finns och att han är sådan han är betyder
en protest mot mitt människoförakt.
Då nickade Charsum mot honom:
— Du förstår mig alltid. Ty det skulle
sannerligen inte vara gott att tala om
människornas hopplöshet, därest icke vännen vore en
borgen för att hoppet ändå finns.
Och de drack det dyrbara umbriska vinet
som hämtats ur konungens vinkällare. Genom
dess skimrande slöja såg de sin tidsålder och
sin värld i en försonligare dager.
På själva Schabbaten i Pessachveckan
skyndar Charsum ben Gambia uppför Davids gata.
Han klappar ivrigt på porten till palatset, där
konung Herodes Antipas tagit in med sitt stora
följe under högtiden.
Tjänarna vill mota undan honom. En kvinna
som står inne på gården känner igen honom:
— Det är den avsatte rådsherren. Kör bort
honom, här finns ingen som vill vid honom!
Men Charsum har blivit sådan, att inte ens
dräggen, som samlas i härbärgena där han nu
tvingas att hålla till, vågar att lyfta sin hand
mot honom. Det ligger en makt i hans blick
som kommer dem alla att rygga tillbaka. Många
gånger har han hört, hur tj uvar och dagdrivare
viskat bakom honom: ”Det är något
underligt med den där avsatte rådsherren. Något
som man inte kan begripa. Han går alltid
ofredad, även då han står i hedningkvarterens
kyffen och håller strafftal över orättfärdigheter
och våldsdåd, även då han har penningar i sin
pung ... Ingen vågar komma med sin hand
vid honom ... Kanske det är — jaa, kanske —
Baal Zebub ...”
Och nu ser han strängt på hövitsmannen
som för befälet över portens tjänare, och han
säger:
—■ Om du inte vill ådraga dig din höge
herres onåd, så gör genast som jag säger! Låt
hälsa Jehuda ben Schimon, mannen som gläder
Konungens hjärta med sina sånger, låt hälsa
honom, att hans vän måste tala med honom.
Och hövitsmannen låter kvinnan, som nyss
ropade sitt hån mot den i trasor klädde
rådsherren, gå med budet.
Jehuda kommer skyndsamt springande.
Oroligt ser han in i sin väns ögon:
— Ack, säger han, blott med möda kunde
jag för ett ögonblick slita mig ifrån Konungen.
Han kräver att jag nu sjunger mina sånger för
honom, ty rädslans mörka sinne har nu kommit
över honom. I går avrättades en man på
Gol-gota kulle utanför stadsmuren vid
Steningar-nas Hus, och Konungen gjorde intet för att
förhindra dödsdomen. Jag vet icke vad det
rör sig om, förmodligen om en fantast som
blivit tagen för upprorsman med politiska
avsikter. De enfaldiga tjänarna i slottet säger
sig ha hört, att Konungen någon gång i
Tiberias kallat denne nu avrättade för
Jocha-nan döpare ... Naturligtvis tror inte Herodes
Antipas, att döparen nu skulle ha avrättats för
andra gången. Inte är han väl heller rädd för
spöken. Han som under så lång tid hört de
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
