Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Hayward: Brev från London - Anmälda böcker - Greene, Graham, The Power and the Glory
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
GRAHAM GREENE
”Journey Without Maps” (1936) och ”The
Lawless Roads” (1939). Ehuru han har stor
uthållighet och stark fysik tror jag att han
möjligen finner ett besynnerligt, nästan perverst
nöje i att överskatta sin styrka. Jag har träffat
den kusin till honom med vilken han gjorde
den icke kartlagda färden genom Liberias
urskogar, och hon berättade — hon var en stark
och reslig kvinna — hur svårt han haft att
uthärda resans mödor, obehag och hetta och hur
han en gång nästan hade beslutat sig för att
vända om. Hans ansikte är också sällan fritt
från ett spänt, nästan plågat uttryck, och hans
ögon avslöja en inre trötthet och stundom en
antydan om själslig smärta. Jag vet inte hur
mycket man bör döma efter utseendet, men i
hans böcker finns mycket som bekräftar detta
intryck av krampaktig plåga — en ådra av
bittra, till och med mycket skarpa omdömen
och utläggningar av livet. Man bör icke glömma
att han nyligen omvänt sig till katolicismen.
Graham Greene, som fick sin uppfostran vid
samma skola och samma college i Oxford —
Balliol — som denna tidskrifts förre engelske
korrespondent, Peter Quennell, började sin
litterära bana som journalist i londontidningen
Times. Det var medan han arbetade i
underredaktörernas rum vid Printing-House Square
som han skrev sin första roman, ”The Man
Within” (svensk titel: ”Mannen ini honom”).
Den är i mitt tycke påverkad av Stevenson,
vars inflytande alltjämt kan vara märkbart
även i Greenes senare böcker. Den blev en
ögonblicklig framgång, och jag kommer ihåg
att jag köpte ett exemplar i en
tauchnitz-upplaga i Dijon år 1930, mindre än ett år
efter det att boken utkommit i London. På
sin förläggares råd och med hans bistånd
övergav Greene journalistiken och slog sig ned
i Cotswold i Gloucestershire, en vacker trakt
i västra England, som sedan länge varit en
tillflykt för konstnärer och författare. Jag kan
inte avgöra om det var livet på landet som
hade skulden till den märkvärdiga, oförklarliga
förbannelse som under de följande tre åren
vilade över Greenes produktion. Hans nästa
två romaner voro misslyckade och böra, som
han själv säger, helst glömmas. Det var under
denna ofruktsamma period — under det
tidigare trettiotalet — som vi först träffade
varandra. Greene höll då på att samla ihop
material till en biografi över lord Rochester, en
sextonhundratalspoet. Uppgiften hade givits
honom av hans förläggare, förmodligen i
avsikt att skingra hans tankar och låta honom
förtjäna en del pengar. Boken blev aldrig
skriven, ty de hämningar som avbrutit hans
karriär som romanförfattare föllo bort, och år
1932 gav han ut ”Stamboul Train” (svensk
titel: ”Orientexpressen”), som blev en
bestseller och återgav honom icke endast
allmänhetens stöd utan även kritikens lovord. Sedan
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
