Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Flaubert, Gustave, L’éducation sentimentale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
värjstöten har sett människohjärtat naket,
avklätt varje skyddande förklädnad!
Och hur kraftigt tids- och lokalfärgen lagts
på, hur noggrant en viss epok, ett visst
samhälle, ett visst historiskt förlopp här målats
med bred och förfaren pensel — innerst är
det dock människohjärtat i all dess tidlösa,
oföränderliga svaghet berättelsen handlar om,
människohjärtat i dess dåraktiga
förhoppningar och gränslösa desillusionering. Frédéric
Moreau är en helt vanlig landsortsyngling, som
kommer till Paris som student, övertygad om
att han skall lägga huvudstaden för sina fötter.
Han och skolkamraten Deslauriers ha
tillsammans välvt mäktiga planer; de ha i andanom
sett sig som stora diktare, filosofer eller
statsmän och — naturligtvis! — som stora
kvinno-tjusare. De eviga ungdomsdrömmarna ha inte
förändrats stort sedan dess — och inte heller
verkligheten, som långsamt, obönhörligt och
halvt omärkligt strör sin aska över de glödande
förhoppningarna. Den store erövraren
Frédéric blir redan från början ett hjälplöst offer
för sin plötsligt uppflammande passion för den
vackra, milda madame Arnoux, en regelmässig
skönhet och en nobel, rätlinjig karaktär,
bunden vid en grovkornig, vulgärt småborgerlig
make, som till på köpet öppet bedrar henne.
Länge älskar Frédéric henne med en blyg och
hopplös, nästan kysk kärlek. Han försummar
sina juridiska studier, och det är först efter
ett snöpligt nederlag han avlägger en
slätstruken examen. Och när han äntligen vunnit
tillträde till hennes hem, blivit en nästan
daglig gäst där, vågar han inte yppa sina känslor,
som blivit honom alltmer övermäktiga. Men
vid den falska underrättelsen, att hon förlorat
honom, upptäcker madame Arnoux sin egen
böjelse för den unge tillbedjaren. Det följer
en kort lyckotid av växande förtrolighet och
ömsesidiga självutgjutelser, av utbytta
förtroenden och öm upptäckarglädje över oväntad
samstämmighet. Frédéric har börjat hoppas;
med kärlekens hela omtänksamhet inreder han
en liten våning, där han räknar på att få ta
emot den älskade, och en dag har hon beviljat
honom ett rendez-vous. Frédéric tror sig nära
segern, men madame Arnoux’ lille son blir
sjuk, och hon uteblir från mötet. En av de
infama små tillfälligheter, varav livet är så
fullt! Men i harmen kastar Frédéric sig i
armarna på första bästa, den söta, lättsinniga
Rosanette, vars famn han tidigare förgäves
belägrat, då han trodde sin kärlek till madame
Arnoux obesvarad. Och så blir det en av
Arnoux’ älskarinnor som han inför i det
fågelbo han ställt i ordning för dennes hustru, och
medan februarirevolutionen rasar på gatorna,
begår Frédéric i skydd av mörkret sin första
stora lögn: att han gråter beror bara på att
han älskat Rosanette så länge!
Frédéric, som drömt om den stora
passionen, får nöj a sig med en liten kärlek och en
liten lycka. Republiken har öppnat nya
möjligheter, och han vågar sig ut på den politiska
vädjobanan, men villervallan och
tungomålstalandet i den ”hemliga” klubb, där han gör
sitt första försök, avskräcker honom effektivt.
Under de blodiga junidagarna leka Frédéric
och Rosanette herdeidyll i Paris’ omgivningar,
men han behöver efter återkomsten bara träffa
madame Arnoux för att den riktiga kärleken
skall blossa upp på nytt. Missförståndet
uppklaras, de stå ännu en gång färdiga att falla
i varandras armar, men det är för sent:
Rosanette väntar redan Frédérics barn. Och från
den stunden stå den enkla flickans alla brister
och svagheter pinsamt tydliga för honom. Han
börjar umgås flitigt hos bankiren Dambreuse,
där reaktionen har sitt högkvarter. Men han,
som förut var en ivrig demokrat och i samma
krets behjärtat tog till orda mot rikmännens
själviskhet och lumpenhet, blir inte längre
upprörd; tvärtom, han har börjat tjuta med
ulvarna, hans hederskänsla har sövts, och han
planerar en politisk karriär med hjälp av en
förbindelse med den inflytelserika madame
Dambreuse. Så invecklas han i ett nesligt
dubbelförhållande till henne och Rosanette,
medan han alltjämt inte älskar någon annan än
madame Arnoux, och det går därhän, att han
börjar finna nöje och spänning i lögnerna,
infamierna och falskspelet. Det går till en tid,
men han röjer sig, då han försöker rädda
familjen Arnoux från ruin, såsom han gjort
det en gång tidigare med egna medel. Och
demokratiens tillintetgörelse bildar
ackompanjemanget till hans eget fjasko; allt går han
miste om: karriären, älskarinnorna, barnet,
som dör, madame Arnoux, som flyttar till
provinsen, det förmånliga giftermål hans mor
arrangerat, men som nu den negligerade
vännen Deslauriers snappar bort mitt för
ögonen på honom, allt...
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
