Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Flaubert, Gustave, L’éducation sentimentale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Många år senare får Frédéric besök av en
åldrad, gråsprängd kvinna, men madame
Ar-noux och han konstatera blott med trött
melankoli, att deras kärlek brunnit ned till ett blekt
och avlägset minne. Och till sist sitta
Deslau-riers och han, nu åter försonade, i den
landsortshåla, varifrån de en gång drogo ut för att
erövra världen — två ensamma, försoffade
småborgare, som sett sitt liv förspillas i
overksamhet och ynkedom, och som i de naiva
ungdomsdrömmar och de enkla pojkäventyr de en
gång haft se sin meningslösa tillvaros enda
behållning.
Denna inre historia i romanen bär den gråa
och trista alldaglighetens kännemärken, och
den har av Flaubert berättats med ett
minimum av yttre tilldragelser, med en ordknapp
och bister ironi, som borde ha de bästa
förutsättningar att få grepp om nutida läsare. Några
borrande själsanalyser är det inte tal om i
denna roman. Det är Frédéric Moreaus
yttran
den, handlingar och förhållningssätt i varje
särskild situation, som låta oss blicka in i hans
hjärta och se hur dess ”uppfostran” fullbordas,
som låta oss bevittna, hur ett sinne förbittras
och en karaktär dragés ned. Och ”skulden” är
först och sist att söka i de romantiska illusioner
som alltid och allestädes föregycklas oss av vår
egen skröpliga natur, och som kunna bli till en
sjukdom, ett karaktär och moral förhärjande
gift. Det är just Flauberts stora,
beundransvärda och alltjämt levande konst, att han
övertygar oss om den saken, och att han, oberoende
av den breda och fylliga miljöskildringen, visar
oss en genomsnittsmänniska och ett
vardags-öde, sådana de gestaltas genom en rad små
händelser, omständigheter och tillfälligheter
av fullkomligt betvingande verklighetsprägel.
På så sätt växer till sist den, om man så vill,
banala och tröstlösa historien till stor och
representativ, om också inte befriande konst.
Holger Ahlenius
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
