Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Carlberg, Gösta, Heliga tre konungar, anmäld av Johannes Edfelt - Theorin-Kolare, Ebba, En man kastar loss, anmäld av Gustaf Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rat och gestaltat, vad Carlberg här berättar om
på cirka trehundra tättryckta sidor. Hans
namn är T. S. Eliot, och ett avsnitt av hans
dikt ”Magernas resa” ger till slut anmälaren
större behållning än den svenske författarens
hela voluminösa utläggning:
Allt detta skedde för längesedan, kommer jag ihåg,
och jag skulle göra om det, men skriv upp
detta, skriv upp
detta: fördes vi hela denna väg till
Födelse eller Död? Där var en Födelse, helt visst,
vi hade bevis för det. intet tvivel därom.
Jag hade sett både födelse och död
men hade trott, att de var olika; denna Födelse var
hård och bitter vånda för oss, liksom Döden, vår Död.
Vi återvände till våra palats, dessa Konungariken,
men inte längre i lugn och ro, med våra gamla
privilegier
bland ett främmande folk, som klamrade sig fast
vid sina gudar.
Jag skulle med glädje hälsa en annan död.
Johannes Edfelt
En man kastar loss
EBBA THEORIN-KOLARE: En man kastar
loss. Bonniers 1940. 5: 75.
Ebba Kolares föregående böcker, ”Kvinnan
och det lyckliga livet”, ”Evalögnen” och
”Mannen som du gav mig” ha närmast haft
karaktären av utvidgade psykologiska essayer,
i vilka framställningen dock i hög grad livats
upp av dramatiska och novellistiska inslag. I
sin nya bok lämnar författarinnan essayformen
helt bakom sig. ”En man kastar loss” är ett
mellanting mellan roman och drama. Det kan
att börja med konstateras, att denna litterära
form passar Ebba Kolare utmärkt; hon är för
livlig — och för otålig — för den detaljerade
och utförliga romanen och kräver å andra
sidan en friare form än det rena dramat kan
erbjuda.
Boken handlar om en man som kastar loss
— från sin fru, från sina affärsvänner och
hela sin gamla miljö. Temat i och för sig är
alltså inte ovanligt, men Ebba Kolare
behandlar det på ett mindre vanligt sätt och vet att
fånga ett rikt innehåll inom denna enkla ram.
Det är väsentliga och centrala ting hon skriver
om, och hon tränger denna gång djupare än hon
gjort i något föregående arbete. Vad som
de
batteras är den alltid lika aktuella frågan om
”synas och vara”, om sken och verklighet i
livet. Vi möta människor, som reagera och
göra uppror mot ”kvasihändandet”, den
dödande konventionalismen, sömnigheten och
trivialiteten i den vanliga, lagom anständiga
och hyggliga borgerliga tillvaron, och som
drivas av längtan efter ett meningsfyllt liv,
efter ”ett verkligare väl eller ve”, för att
använda ett uttryck från Gei jer. Direktör Hans
Ungel, en mycket framgångsrik affärsman,
upptäcker att han är gift med en fager docka
utan ringaste tillstymmelse till det som brukar
kallas för själ. Han gripes av vämjelse för sin
verksamhet och de smarta metoder han använt
för att få pengar nog att tillfredsställa den
sköna fru Hedvigs krav på ett bekvämt liv. De
ekonomiska framgångarna ha dragit ner
honom, han har vunnit så mycket, att han
förlorat — nämligen sig själv, sin ”själ”. Men
han har kraft och beslutsamhet nog att göra
sig fri, att kasta loss och börja om livet efter
sina egna, personliga förutsättningar.
Samtidigt träffar han en ny kvinna, inte en
klöverdam utan en hjärterdam, den unga Eva
Ste-nius, som liksom han själv fått nog av ”den
där hurtfriska eller inoljat permanentade
kärleken”, och som gjort erfarenheten att den
sanna kärleken är ”något som kommer till
bara genom smärta”. Det är en verklig
omvändelse dessa människor gå igenom, även om
författarinnan undviker att sätta religiös
stämpel på den. Hans Ungel har inte läst
”oxford-böcker”, heter det — han har bara råkat
”bläddra litet i sig själv” och därvid upptäckt
ett och annat, som kommit honom att vakna
upp, att bli ”väckt”.
Handlingen utspelas på ett modernt vilohem.
Idén att sammanföra representanter för olika
meningsriktningar på en dylik
rekreations-anstalt, som blir till ett slags symbol för hela
det moderna livet, härstammar kanske ytterst
från Thomas Mann.
Personteckningen är snabb, delvis skissartad
men gjord med god blick för det individuellt
karakteristiska. Eva Stenius är betagande och
charmfull och vinner lätt den manlige läsarens
hjärta. Porträttet av modedockan Hedvig
Ungel är utfört med sakkunskap och livlig
antipati. Den halvgamla Rut Kolding är en
utmärkt frökentyp, och alkoholisten,
stads-ingenjör Karlsson, rödbrusig, pösmagad och
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
