Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fallada, Hans, Hackendahl ger sig aldrig, anmäld av Thure Nyman - Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, anmäld av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ligen inte hans nya bok. Men hans humor och
hans medkänsla för människorna förnekar sig
inte heller här. Han har en förmåga att hitta
blommor på sophögarna, att se något vackert
även i ett ogräs, och det är väl detta som gör
honom till en stor diktare. Thure Nyman
Ett kungligt testamente
Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. Översatt
och redigerad av Cecilia af Klercker,
f. Lewenhaupt. Del VIII. Tiden
1807—11. Norstedts 1939.
18:—.
Hertiginnan-drottningen Hedvig Elisabeth
Charlotta har med sin s. k. dagbok — hennes
egen benämning på minnesanteckningarna —
skänkt eftervärlden en ovärderlig
historisk-litterär skatt. Från början ett tidsfördriv för
en stackars liten furstinna, som ännu ett barn
bortgiftes för att omplanteras i en helt ny miljö
i ett främmande land, blev nedskrivandet av
dessa iakttagelser och intryck småningom ett
behov, under senare år rentav en plikt för
henne, samtidigt som självfallet perspektiven
och synkretsen undan för undan vidgades och
allvaret och mognaden i hennes intressen
ökades. Med alla mer eller mindre oundvikliga
brister utgör denna ”dagbok” en
samtids-krönika av ganska ovanligt slag; den spänner
över inemot ett halvt sekel av det slutande
sjuttonhundratalet och börjande
aderton-hundratalet (1775—-1818).
Bortsett från vissa, såsom ofrånkomliga
ansedda svagheter i all memoarlitteratur — de
kunna här endast antydas — är det främst en
sak i detta monumentala memoarverk, av vilket
ett åttonde band nu föreligger på svenska, som
uppväcker kritik. Det är furstinnans i och för
sig aktningsvärda strävan att vara opartisk
och objektiv, en strävan som märkbart tilltar
med åren. Detta har emellertid tyvärr som en
icke önsklig biprodukt medfört, att hennes
anteckningar fått en prägel av officiell
historieskrivning, som inte alls är på sin plats utan
tvärtom till skada och som ibland stegras till
uppenbar förställning, att inte säga oärlighet.
Till exempel när hon i ur och skur försvarar
sin ovärdige make, ofta på ett omedvetet
parodiskt sätt, eller försöker bortförklara eller
skyla över andra ledsamheter. Även detta kan
vara i och för sig respektabelt men har tyvärr
föga med den historiska sanningen att göra.
Detta drag av missvisande skönmålning,
eller kanske rättare, av någon slags officiös
förtegenhet eller vad man nu vill kalla det
för-stärkes, när man vet, att furstinnan privatim
och muntligen ingalunda skrädde orden.
Därtill lägger man ofta märke till ett drag av
efter-klokhet och snusförnuftighet i dessa
minnesanteckningar, och då detta liksom det nyss
nämnda står i samband med det sätt, på vilket
denna ”dagbok” kom till, skall även den saken
beröras med några ord.
Det är allt annat än en dagbok i vanlig
mening vi här ha framför oss. Fastmer ha
anteckningarna karaktären av en sammanfattande,
kronologiskt ordnad krönika. På grundval av
almanacksanteckningar och uppsnappade
dokument har nedskrivarinnan ordnat denna
krönika i månadssammandrag, vilka ibland
tillkommit långt efter de händelser de skildra och
som dessutom äro litterärt arrangerade.
Samtidigheten är det alltså si och så med och
tyvärr sålunda även med det historiska
källvärdet.
Det nu föreliggande åttonde bandet av fru
Cecilia af Klerckers stora översättnings- och
utgivningsarbete sedan 1920 med Hedvig
Elisabeth Charlottas på Ericsberg förvarade franska
manuskript omfattar tiden 1807—11.
Knappast sju år återstå sålunda att bearbeta, vadan
verkets överförande till trycket på vårt eget
språk väl närmar sig sin avslutning.
Det var en tid i mångt och mycket lik vår
egen. Upptakten till detta åttonde band, från
januari 1807, är så aktuell man kan begära:
”Inom politiken råder idel omvälvningar.
Ingångna förbindelser länder emellan brytas,
ingen hänsyn tages -—- blott den starkares rätt
är avgörande. Med spänning följer man
kraftmätningen på krigsskådeplatsen, där vapnen
stifta lagar och avgöra rikens öden.” Det var
en tid av djupaste förfall för Sverige i flera
avseenden, då undergången mer än en gång
var hotande nära och oftast endast genom tur
och slump avvändes, tills räddaren kom, en
ut
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
