Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Essén, Rütger, Illusionernas årtionde, anmäld av Carl-Gustaf Thomasson - Crow, Carl, Den vise Kung, anmäld av Gustaf Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
förut riktigt angivits såsom Laibach (sid. 162).
Ett i boken oemotsagt misstag är däremot, att
storfurst Kirill av Ryssland alltjämt uppges
vara pretendent och chef för huset Romanow
(sid. 128). Han avled redan den 13 oktober
1938 och efterträddes i sina något fiktiva
värdigheter av sonen Wladimir — detta sett mot
bakgrunden av författarens meddelande i
förordet, att manuskriptet till boken avlämnades
mer än ett år efter det ovan relaterade
”tronskifte” ägt rum.
Sedan det ovanstående sagts återstår för
anmälaren den angenäma uppgiften att framhålla
de övervägande och verkligt betydande
förtjänsterna i doktor Essens stora arbete. Han
har ju sedan länge ett stadgat rykte som
sam-tidsskildrare, och man gör sig inte skyldig till
någon överdrift genom att ge arbetet det höga
betyget att vara hans hittills främsta, såväl
med hänsyn till de stora kunskaper det röjer
som författarens ganska enastående förmåga
att enkelt och lättfattligt klarlägga de mest
invecklade sammanhang. Stilen är också i stort
sett föredömlig i sin klarhet och pregnans.
Innehållet i ett arbete av denna omfattning
kan i en summarisk anmälan endast antydas,
och detta till och med endast helt rapsodiskt.
Det bästa och roligaste i boken är utan tvivel
kapitlet kring Clemenceau, Lloyd George och
Wilson i anslutning till fredskonferensen, med
festliga karakteristiker, icke minst de som
hämtats från Nicolsons och Keynes’ berömda
skrifter. Mindre känt är kanske, att bolsjevikerna
i december 1918 ville ha
fredsunderhandlingarna med tyskarna förlagda till Stockholm
i stället för till Brest-Litowsk, vilket dock
bestämt avböjdes av de senare, samt att madame
Kollontaj, Sovjetunionens kända minister i
Stockholm sedan många år tillbaka, var med
”år 88 re’n”, det vill säga den 23 oktober 1917
i Petrograd, då den väpnade bolsjevikresningen
beslöts under Lenins ordförandeskap.
Författarens personliga åskådning är ju
känd, men detta har endast kommit hans bok
till godo, även när subjektiviteten klart lyser
igenom såsom i de icke helt oberättigade
slängarna åt parlamentspolitikerna (sid. 286)
och yrkesdiplomaterna (sid. 300). Att tyskarna
icke utan skäl kunna beskyllas för
utrikespolitisk naivitet (sid. 153) ha ju även senare
ti-made, högst ödesdigra händelsesammanhang
ganska övertygande givit belägg för.
De av fru Signe Lindberg valda, synnerligen
rikliga illustrationerna, fotografier och roliga
karikatyrer — de senare delvis i färg på glatt
papper och ofta av den utomordentliga
teck-narduon Derso och Kelen — äro som sig bör
samtida med skildringen. Ett par störande
undantag från denna riktiga princip (och utan
årtal för de sålunda icke-samtidiga
fotografierna) förekomma på sidd. 481, 511 och 521.
Av dessa är porträttet av Mannerheim med
fältmarskalksstav mest malplacerat (sid. 511)
— han fick ej denna höga rang förrän 1933
och den anslutande texten behandlar
frihetskriget 1918! Carl-Gustaf Thomasson
Kinas vise man
CARL CROW: Den vise Kung. Gebers 1939.
7: 50.
När Konfucius för 2,490 år sedan kom till
världen, skall det inte ha skett utan
underverk. En sägen berättar sålunda, att två
välvilliga drakar höllo vakt i rymden för att
avvärja onda inflytelser. Vidare kommo fem
gamla gubbar ner från himlen lör att bevaka
ingången till grottan där födelsen ägde rum,
den unga modern hörde sällsam musik och
en röst ur skyn som tillkännagav en berömd
sons födelse, och på den nyföddes bröst läste
man en inskription så lydande: ”Upprättat
världen medelst lag”.
Möjligen är allt detta inte sant. Men så
mycket är sant, att Konfucius upprättat sitt
land ”medelst lag”. Han föddes i en vild och
stormig tid, som fick sin prägel av det gamla
länsväsendets förfall. Oärligheten och våldet
triumferade. ”Det var typiskt för tidens
politiker att inlinda de fräckaste lögner och prov
på ond tro i de upphöjdaste talesätt och de
förbindligaste åthävor.” Konfucius såg
orsaken till det allmänna förfallet däri att de
ledande männen övergivit den moraliska
grundval varpå den gamla kinesiska kulturen
vilat, och han satte som sitt livs uppgift att
rädda landet genom att väcka de
gammalkinesiska dygderna till liv. Han lyckades inte
bara väcka det gamla till liv, utan han
skapade också en ny moralfilosofi, där det sant
moraliska harmoniskt smälter samman med
det i verklig mening nyttiga.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
