Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Stechert, Kurt, I tsarismens fotspår, anmäld av Bo Enander - Törnblom, Folke, Beethoven; Schubert, anmälda av Åke Uddén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
deras rike. Kapitulationen för bolsjevismen
var i denna situation det mindre onda. Detta
är kärnan i den tysk-ryska överenskommelsen
av augusti 1939.”
Kurt Stecherts arbete är lärt och
skarpsinnigt, det ställer en mängd nya problem och
det tvingar läsaren att gång på gång själv ta
ställning till problemen. Det är dessutom
mycket välskrivet och skickligt komponerat.
För den omsorgsfulla översättningen från
författarens tyska manuskript svarar Karl
Olsson och Holger Ahlenius. Bo Enander
Musikerbiografier
FOLKE TÖRNBLOM: Beethoven. Bonniers
1940. 4: 25.
FOLKE TÖRNBLOM: Schubert. Bonniers
1940. 4:25.
I en nystartad serie tonsättarbiografier ha
på Bonniers förlag utkommit två arbeten av
Folke Törnblom, det ena om Beethoven, det
andra om Schubert.
Må det genast sägas, att dessa båda första
skrifter äro helt enkelt ypperliga och lova gott
för serien i dess helhet. I förlagets anmälan
påpekas att ett brett utrymme tillmätts
analysen av respektive mästares verk och dessas
insättande i stilhistoriskt sammanhang.
Törnblom har lyckats i ett nötskal inpressa en
tämligen utförlig biografi och en klargörande
analys av mästarnas verk och konstnärliga
utveckling, illustrerad med åtskilliga välvalda
notexempel. Han har i båda skrifterna
sammanflätat levnadsbeskrivningen med skildringen
av den musikaliska produktionen, vilket
levandegör det intima sammanhanget mellan liv
och verk hos de båda tondiktarna.
Framställningen, som kryddas av kritiskt valda, mer
eller mindre kända anekdoter, är fylld av
intressanta, lustiga och gripande brevcitat och
dagboksanteckningar, varav läsaren får en
påtagligt levande bild av männen själva och
deras omgivning.
I boken om Beethoven har författaren givit
en kortfattad beskrivning av den så kallade
sonatformen. Den kan frågas, varför inte
också andra ”former” fått komma med, men man
inser lätt, att arbetet i så fall kommit att
över
skrida de utstakade gränserna. Meningen är ju
blott att ge lekmannen en aning om vad som
överhuvudtaget menas med musikaliska
formproblem. En orientering i detta stycke är
nödvändig för att rätt fatta det nya och stora i
Beethovens skapelser. Av samma skäl ger
författaren för övrigt i Schubertboken en
liknande kortfattad analys av vissa harmoniska
företeelser.
Man är Folke Törnblom tacksam för att
han gör rent hus med alla pjollriga
funderingar kring det förmenta sammanhanget
mellan Beethovens förälskelser och vissa av
hans berömda verk. Överhuvudtaget avhånar
han med rätta alla beskäftigt djupsinniga
in-tolkningar av utommusikaliska händelser och
motiv i många av mästarens arbeten. För att
förstå och gripas av Beethovens musik
behöver man sannerligen ej veta om den ene
eller den andre hjältens död begråtes i en
sorgmarsch eller om en symfonisats måhända
skildrar Napoleons militära karriär!
Som en sällsam komet uppträder Franz
Schubert på musikens firmament. En kort
levnad fylld av det mest intensiva skapande.
En ”ofullbordad symfoni” och ändå —
liksom h-mollsymfonien — förunderligt färdig
och helgjuten! Det är alltid fascinerande att
läsa om den mannen, men Törnbloms skildring
är så särdeles livfull och medryckande, att
man inte lägger boken ifrån sig, förrän man
läst den till slut. Med spänning följer man
den blyge skolmagisterns kamp mot kompakt
oförståelse och vidriga ekonomiska
förhållanden. Liksom hos Beethoven är det den
glödande konstnärliga anden som i det längsta
övervinner den lekamliga skröpligheten. Att
han till sist dukar under för svält och
umbäranden — liksom några årtionden tidigare
Mozart — skall alltid förbli en skamfläck i
musikstaden Wiens historia.
Till sist några anmärkningar. Det är svårt
att i musikterminologien helt undvika
germanismer, men ordet ”överledning” (i
utredningen om sonatformen) synes mig onödigtvis
föra tanken till elektroteknik. Fransmännen
säga pont, det vill säga bro eller övergång.
Vidare efterlyses i Beethovenboken
personregister och förteckning över omnämnda verk
samt i båda arbetena litteraturhänvisningar.
Några små tryckfel i notexemplen störa dess
bättre ej det goda intrycket av två förträffliga
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
