Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hagberg: Om böckers ägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAGBERG
Jag tror jag under åtminstone ett par
decennier skulle vara ganska nöjd med att utan
tanke på annat arbete få ägna mig åt att
studera och kommentera mina böcker.
Visserligen har jag läst dem nästan alla (med
undantag av ordböcker, uppslagsverk och en
Buffon-upplaga i 120 band, av vilka jag ännu endast
hunnit med ett femtiotal), större delen har jag
läst om och ett stort antal har jag läst många
gånger. Men en bok som man blir färdig med
efter en genomläsning är icke någon bra bok,
icke en bok som man bör gömma. Och riktigt
bra böcker kunna läsas hur ofta som helst med
ökad behållning varje gång.
För dem som dela min smak och mina
intressen kunna mina erfarenheter i dessa
stycken kanske vara till någon nytta.
Klockan 4 på morgonen juldagen år 1911
tände jag — själv elva år gammal — ljuset och
började bläddra i mina julklappsböcker, som
jag lagt på en stol bredvid min huvudkudde.
Efter en stunds väljande stannade jag vid den
då nyutkomna Från pol till pol av Sven Hedin.
När det var tid att kläda sig till frukost hade
j ag läst ut dess första del.
Jag anser nu fortfarande denna bok vara ett
stort litterärt mästerverk; jag har läst den
tiotals gånger sedan dess och läser den numera
högt för min pojke. I varje fall fick min smak
denna arla juldagsmorgon en inriktning som
den sedan dess i viss mån bibehållit.
Visserligen är jag nog i rätt hög grad allätare när
det gäller böcker; när jag finner en bok tråkig
beror det icke på dess ämne utan på dess
framställningssätt; om författaren skriver klart och
sakligt kan jag med välbehag studera verk
rörande hushållsekonomi, flygfiskar, grekisk
matematik, liturgi, home-rulestriden och
nervsjukdomar. Det finns en gammal Strixanekdot
om en lantlig bokhandlare vilken under en
inventering ropade till sitt biträde: ”Agust, ha
vi inne tillräckligt många exemplar av Herran
av Davids hus och Den lilla ohyreboken?”
Jag skulle med glädje kunna läsa båda dessa
verk. Men en särskilt stor njutning har jag
haft av den litteratur som hänger samman med
den värld som öppnades för gossen när han
första gången läste Från pol till pol.
Det är väl endast en hos människor ganska
vanlig dragning till vad som ligger fjärran
från allfarvägen, till sällan befarna vidder, till
oupptäckta länder i morgonglans. Skildringar
av turistresor, vilka årligen publiceras i massa,
ha aldrig haft någon speciell lockelse för mig,
fast de stundom innehålla läsvärda ting. Men
med samma intensiva glädje som när jag var
skolpojke läser jag alltjämt då och då Hedins
stora resor, Livingstone och Stanley, Spekes
Upptäckten av Nilens källor, Charles Andersons
Sjön Ngami och Möller, Pagels och Gleerup:
Tre år i Kongo. Senare har jag fått upp ögonen
för de äldre: Linnélärjungarnas resor, för att
icke tala om Marco Polo och Ruysbroek. De
verka på mig som ett bad när man är dammig,
som en glimt ifrån världens skapelsestunder.
Denna inställning har nu kommit att rätt
mycket påverka också mitt urval av
skönlitterära böcker. Jag läste helt nyligen —
förvisso icke för första gången — några
uttalanden av en romanförfattare, som gingo ut
därpå, att litteraturhistorikers prisande av s. k.
klassiska verk och snålhet mot den aktuella
diktningen endast är ett utslag av
viktighets-makeri. Det ligger kanske något i detta, men
för egen del vill jag ge en annan förklaring.
Jag inser och erkänner gärna, att en bok som
exempelvis den indiske diktaren Dandins på
500-talet skrivna novellsamling De tio
prinsarnas äventyr ur alla synpunkter är
barnsligare och okonstnärligare än ofantligt många
av de noveller som skrivas i dag. Men likväl
läser jag Dandin med större välbehag. Det
beror därpå, att hos den indiske berättaren
kommer till något som icke kan imiteras och som
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
