Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hagberg: Om böckers ägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAGBERG
från sekelskiftet, sentimentala och
humoristiska betraktelser den innehåller äro visserligen
ganska enkla, men de ha ett egenartat
stäm-ningsvärde för alla som i likhet med mig fingo
dessa ting förbundna med gosseårens upptäckt
av naturen. Och härmed kommer jag in på
en annan kategori av nöjesläsning, den som
omfattar böcker vilka man finner personligt
trivsamma, vilka man tycker om som man
borde tycka om men i regel icke lyckas tycka
om släktingar och s. k. vänner, vilka skänka
samma behag som brasan och älsklingsrätten
och söndagssnapsen. Det är de böcker som
harmoniera med den bastanta del av mitt
jag som bara trivs hemma och drar sig för
alla längre utflykter.
Jag har många sådana böcker, de flesta
engelska, men också åtskilliga svenska. Fredrik
Böök har skrivit en bok som jag räknar dit;
den heter Svensk vardag, och redan titeln säger
en del om denna litteraturarts beskaffenhet.
Jag söker samla svensk topografi, berörande
de trakter där jag är hemma; gamla
bygde-beskrivningar skänka mig alltid, när jag
känner den mark de behandla, en underbar
känsla av trevnad och frid; tyvärr äro dessa
böcker i regel så dyra, att jag endast mycket
ofullständigt kunnat mätta min aptit i detta
stycke. Albert Engström och August Bondeson
njuter jag av ur samma synpunkt; ja även så
oansenliga ting som vissa sidor av August
Blanches Stockholmshistorier kunna av detta
skäl skänka stor fägnad. Men den svenske
författare som mest och oftast och mångsidigast
tillfredsställer längtan efter humoristisk
vardagsrealism är August Strindberg. Jag vet väl
att han har andra sidor; viktigare och
väsentligare. Men hur mycket som än skrivits om
honom, har det ännu icke hunnit sägas ifrån,
att han bland annat också är vår störste
humorist. Jag tänker då icke bara på sådana böcker
som Hemsöborna och Giftas, utan också på de
s. k. skandalösa skrifterna, En dåres
försvars
tal, Götiska rummen, Svarta fanor och Tal till
svenska nationen. Ingen tänker väl nu det
minsta på vad dessa skrifter kunnat innehålla
av angrepp på samtida; icke heller har någon
människas rykte tagit skada av de
Strind-bergska beskyllningarna. Men detta
vardags-gräl om hundrackor och matrester och
versstumpar är underbart piggt och stimulerande.
I allvarliga bekymmer och i tryckt
sinnesstämning kan jag bli glad av att läsa om Hanna
Pajs julafton. Och det är ingen elak glädje;
jag tänker inte på Ellen Key utan på alla
möjliga småförtret man har haft och har till
vardags och som man tack vare Strindberg
skrattar åt och trivs med. Denne store
kverulant är ett av de bästa existerande läkemedlen
mot kverulans. Och att bota kverulans är en av
böckernas egentliga uppgifter.
Eljest är det, som sagt, mest engelsmännen,
som framför andra skänka hemkänslans behag
åt läsningen. Om Pickwick behöva vi icke
tala; om Dickens i övrigt vill jag bara säga,
att jag ideligen läser om julberättelserna och
David Copperfield, men knappast hans andra
romaner; jag känner deras betydelse, men jag
tycker att Disraeli — varför ha för resten
hans utomordentliga böcker aldrig lästs i
Sverige? — behandlar seriösa ting på ett
mycket djupare sätt än Dickens. Hit hör vidare
Jane Austen hel och hållen; bra mycket av
Chaucer, en del av Walter Scott och åtskilligt
av Stevenson, ett och annat av Kipling och
hela Sherlock Holmes. Ty behaget med den
sistnämnde är ju mindre de kriminella
problemen, som hunnit bli barnsliga, än den
underbart bra beskrivna miljön, med pipa,
Londonfog, klapprande av hästhovar på
Oxford Street, en viktoriansk atmosfär som är på
en gång viril och idyllisk.
Och denna ursprungligen av Sherlock
Holmes förmedlade trivsel med viktorianerna —
jag var nio år när jag började läsa Conan
Doyle — har lett mig till en begärelse efter
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
