- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni-augusti 1940 Årg. 9 Nr 6 /
438

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hagberg: Om böckers ägande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KNUT HAGBERG

Jag tror att många människor i situationer
då man är benägen att hänga med huvudet
skulle ha mycken nytta av att läsa Wodehouse.

*



Åtskilliga böcker som här blivit nämnda
som nöjesläsning har man ju minst lika stor
anledning att räkna till den uppbyggliga och
lärorika litteraturen. Men man bör icke fästa
sig så mycket vid denna distinktion, ty i
grunden lär man sig i längden något väsentligt
endast av de böcker man finner vara roliga
liksom man icke heller kan ha varaktigt nöje
av annan litteratur än den som på ett eller
annat sätt är lärorik.

Däremot bör en boksamlare draga en skarp
gräns mellan vad han kan behöva och vara
road av när som helst och vad som kan tänkas
komma bereda honom nytta och nöje i en
speciell situation. Jag blir alltid vemodig när
någon av mina bekanta med stolthet visar
mig rader av likformigt bundna volymer,
påpekande att han här har samlade skrifter och
samlade årgångar i långa banor. Det tycks mig
alltid tyda på, att den mannen icke har
förmåga att umgås med böcker. En privat
boksamling bör byggas upp efter helt andra
principer än de offentliga biblioteken. Det är
vettigt att samla allt möjligt rörande ett
speciellt ämne, till vilket man står i personligt
förhållande; sålunda har jag under tio års tid
köpt nästan allt jag kunnat komma över,
gammalt och nytt, väsentligt och oväsentligt,
rörande Linnaeus. Men är det icke mycken
mening med att rada upp akademiska
avhandlingar utan hänsyn till innehållet bara därför
att de äro akademiska avhandlingar.

Mitt förråd av historisk, litteraturhistorisk,
religionshistorisk och filosofisk litteratur har
jag sökt inskränka till vad jag tycker är
verkligt bra, så pass bra, att jag inte kan nöja mig
med vissheten om att dessa verk äro
tillgängliga på biblioteken utan vill ha en intimare

kontakt med dem. En hel del handböcker
räknar jag icke dit; dem måste jag ha på grund
av mitt yrke. Men eljest har jag när det gäller
historiska böcker mest samlat gamla krönikor
och alla slags urkundssamlingar; det är
roligare och förnuftigare att syssla med dessa på
egen hand än i referat; vill jag veta vad man
för stunden i den vetenskapliga världen menar
om deras rätta tolkning, går jag till de
offentliga biblioteken. En annan sak är det med de
lyckligtvis rätt talrika historiker, som själva
kunna kallas för klassiker. Sådana har jag
samlat i stort antal, därför att de höra till mitt
behagligaste vardagsumgänge.

Litteraturhistoriker, som skriva så vist eller
målande att man kan savorera deras böcker
som förstklassig litteratur, äro sällsyntare. Jag
kan nämna några stycken: Gilbert Murray,
Sir Walter Raleigh, Henry Osborne Taylor;
en litteraturkritiker som Jules Lemaitre har
också stått sig utomordentligt bra. I min
ungdom hade jag en gränslös beundran för
litterära polemiker som Irving Babbitt, Elmer
More och Chesterton; nu sätter jag mycket
större pris på kritiker som Edmund Gosse och
Anders Österling. Vilket icke hindrar, att vissa
av Chestertons böcker äro vidunderligt
stimulerande och att Elmer Mores The Greek
Tradition är ett av de största humanistiska verk som
skrivits i detta århundrade. Men dessa arbeten
ligga utanför deras litteraturpolemik.

Av religionshistorikerna och filosoferna
finns det fler som jag samlar på hyllorna. De
filosofiska klassikerna bör man visserligen
behandla lika summariskt som de skönlitterära
författarna. Jag har de diktare som jag njuter
av; jag har de filosofer som jag tror på. Jag
tror att Stuart Mill och William James sagt en
del av sanningen, fast naturligtvis inte hela
sanningen; jag tror att unghegelianerna och
Nietzsche voro stora bedragare. De förstnämnda
har jag därför komplett; de sistnämnda har
jag gjort mig av med; måste jag polemisera

438

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 15:56:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-6/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free