Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludwig Tieck: Den blonde Eckbert. Till svenska av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDWIG TIECK
mig bröd och litet vin. Medan jag åt, sjöng
hon med skrikig ton en andlig sång. När hon
slutat, sade hon att jag skulle följa henne.
Jag blev mycket glad över detta anbud, så
underlig än den gamla tycktes mig både till
röst och väsende. Med sin kryckkäpp gick hon
tämligen behändigt, och vid varje steg
förvred hon sitt ansikte så att j ag i börj an måste
skratta. De vilda klipporna sjönko allt längre
tillbaka bakom oss, vi gingo över en behaglig
äng och sedan genom en tämligen långvarig
skog. När vi kommo ur den, gick solen just
ned, och åsynen och känslan av denna kväll
skall jag aldrig glömma. Allt hade
sammansmält i mildaste rött och guld, träden stodo
mot aftonrodnaden med sina toppar, och över
fälten låg ett hänförande sken, skogarna och
trädens blad stodo stilla, den rena himmelen
såg ut som ett upplåtet paradis, och källornas
risslande och trädens sakta sus tonade genom
den lyckliga stillheten som i vemodig glädje.
Min unga själ fick först nu en aning om
världen och dess tilldragelser. Jag glömde mig
själv och min ledsagerska, min själ och mina
ögon svärmade blott bland de gyllne molnen.
Vi stego nu uppför en kulle som var
planterad med björkar, där uppe såg man ned i en
grön dal full av björkar, och nere mitt bland
träden låg en liten koja. Ett glättigt skall kom
oss till mötes och snart sprang en liten flink
hund emot den gamla och viftade svans; därpå
kom han till mig, besåg mig från alla sidor
och vände tillbaka till den gamla med vänliga
åtbörder.
När vi gingo nedför kullen, hörde jag en
underbar sång som av en fågel. Den kom ur
kojan och ljöd så:
Skogsensamhet,
bästa jag vet,
dagen som far
och alla dar,
det basta jag vet,
skogsensamhet.
444
Dessa få ord återtogos beständigt. Måste jag
beskriva det, så var det nästan som om
valthorn och skalmeja långt bort i fjärran smälte
samman i varandra.
Min nyfikenhet var utomordentligt spänd;
utan att vänta på den gamlas tillsägelse, trädde
jag med in i kojan. Skymningen hade redan
kommit, allt var ordentligt satt i ordning,
några bägare stodo på ett skåp vid väggen,
kärl av främmande utseende på ett bord, i en
glänsande bur hängde en fågel vid fönstret,
och det var verkligen den, som sjöng orden.
Den gamla flåsade och hostade, hon tycktes
inte kunna hämta sig igen, än strök hon den
lille hunden, än talade hon med fågeln, som
inte svarade med annat än sin vanliga sång;
för resten gjorde hon alls ingenting då jag var
närvarande. Medan jag så betraktade henne,
överfölls jag ofta av rysningar, ty hennes
ansikte var i evig rörelse, i det hon skakade på
huvudet som av ålder, så att j ag alls inte kunde
veta, hurudant hennes egentliga utseende var.
När hon hämtat sig, tände hon ljus, dukade
ett helt litet bord och satte fram kvällsvard.
Nu såg hon sig om efter mig och befallde mig
att taga en av de flätade rörstolarna. Så satt jag
mittemot henne, nära, och ljuset stod emellan
oss. Hon hopknäppte sina skrynkliga händer
och bad högt, i det hon gjorde sina grimaser
så att j ag omigen var nära att skratta. Men j ag
tog mig noga i akt, för att icke förarga henne.
Efter kvällsvarden bad hon ånyo och därpå
anvisade hon mig en bädd i en låg och trång
kammare; själv sov hon i sitt rum. Uppspelt
förblev jag inte länge utan halvt bedövad, men
om natten vaknade jag en gång och då hörde
jag den gamla hosta och tala med hunden och
emellanåt med fågeln, som tycktes svara i
drömmen och nu bara sjöng enstaka ord ur sin
visa. Tillsammans med björkarna, som susade
utanför fönstret, och med sången av en
näktergal långt, långt borta utgjorde allt detta en
så underbar blandning, att det icke var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
