Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludwig Tieck: Den blonde Eckbert. Till svenska av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLONDE ECKBERT
Jag grät och höll nästan på att vända om,
men begäret att se något nytt drev mig framåt.
Jag hade kommit över bergen och genom
några skogar, då det blev kväll och jag måste
taga in i en by. Jag var mycket klen då jag
trädde in på värdshuset, man anvisade mig ett
rum och en säng, jag sov tämligen lugnt, blott
att j ag drömde om den gamla, som hotade mig.
Min resa var tämligen enformig, men ju
längre jag gick, desto mer ängslade mig tanken
på den gamla och på den lilla hunden. Jag
tänkte att han sannolikt utan min hjälp måste
svälta ihjäl. I skogen trodde jag ofta, att den
gamla skulle plötsligen komma emot mig.
Så ofta jag vilade mig och ställde buren på
marken, sjöng fågeln sin underliga sång, och
då påminde jag mig rätt livligt min sköna,
övergivna uppehållsort. Eftersom
människonaturen har lätt för att glömma, så tyckte jag
nu att min resa i barndomen inte varit så
bedrövlig som denna. Jag hade velat vara
i samma belägenhet som då.
Jag hade sålt några ädelstenar och kom efter
några dagars vandring till en by. Strax vid
inträdet blev jag underlig till mods, blev rädd
och visste inte varför, men snart kände jag
igen mig, ty det var samma by där jag var
född. Vad jag blev överraskad! Hur tårarna
runno nedför mina kinder av glädje över tusen
sällsamma minnen! Mycket var ändrat, nya
hus hade kommit till, andra, som då just hade
byggts, voro nu förfallna; jag fann även
brandställen; allt var mycket mindre och
hopträng-dare än jag hade väntat. Oändligt gladde jag
mig åt att återse mina föräldrar efter så många
år; jag fann det lilla huset, den välkända
tröskeln, handtaget på dörren var alldeles som
då, det var mig som hade jag dragit till det
ännu i går; mitt hjärta klappade våldsamt, jag
öppnade hastigt — men alldeles främmande
ansikten voro i rummet och stirrade på mig.
Jag frågade efter herden Martin, och man
sade mig, att han och hans hustru redan varit
döda i tre år. Jag drog mig snabbt tillbaka
och gick högljutt gråtande ut ur byn.
Jag hade tänkt mig det så skönt att
överraska dem med min rikedom. Genom den
sällsammaste slump hade just det blivit verklighet
som jag i barndomen bara drömt om. Och nu
var allt förgäves, de kunde inte glädja sig med
mig, och det som j ag alltid mest i livet hoppats
på, hade för evigt gått förlorat.
I en behaglig stad hyrde jag ett litet hus
med en trädgård och skaffade mig en
upp-passerska. Så underbar som jag trott förekom
mig världen icke, men jag glömde något mer
den gamla och min förra uppehållsort, och
så levde jag i det hela rätt belåten.
Fågeln hade på länge inte sjungit; jag blev
därför inte lite rädd, när han en natt började
igen och nu med visan förändrad. Han sjöng:
Skogsensamhet
nu fjärran du vet!
O hur du må
ångra dig då!
Enda ljuvlighet
— skogsensamhet.
Om natten kunde jag alls inte sova, allt kom
ånyo i mina tankar och mer än någonsin kände
jag att jag gjort orätt. När jag steg upp, var
mig åsynen av fågeln rent emot, han såg alltid
på mig och hans närvaro ängslade mig. Nu
hörde han alls inte upp med sin sång och han
sjöng den högre och mer skallande än han
eljest hade brukat. Ju mer jag betraktade
honom, desto mer gjorde han mig rädd. Till
sist öppnade jag buren, stack in handen och
grep om hans hals, raskt tryckte jag fingrarna
tillsammans, han såg bedjande på mig, jag
släppte, men han var redan död. Jag begrov
honom i trädgården.
Nu vände sig min rädsla mot min
upp-passerska, jag tänkte tillbaka på mig själv
och trodde att hon en gång kunde bestjäla
eller rentav mörda mig. — Redan länge hade
jag känt en ung riddare, som utomordentligt
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
