Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludwig Tieck: Den blonde Eckbert. Till svenska av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDWIG TIECK
behagade mig. Jag gav honom min hand —
och därmed, herr Valter, är min historia slut.
— Ni skulle ha sett henne då, inföll
Eck-bert hastigt. Hennes ungdom, hennes skönhet
och vilken obegriplig grace hennes ensamma
uppfostran givit henne. Hon föreföll mig som
ett under, och jag älskade henne över all gräns.
Jag hade ej förmögenhet, men genom hennes
kärlek kom jag i detta välstånd. Vi flyttade
hit, och intet ögonblick intill denna dag ha
vi ångrat vår förbindelse.
— Men under vårt prat, började Berta ånyo,
har det blivit sena natten. Vi ska gå och
lägga oss.
Hon reste sig och gick till sitt rum. Med en
kyss på handen önskade henne Valter god
natt och sade:
— Ädla fru, jag kan mycket väl föreställa
mig eder med den sällsamma fågeln och hur
ni matar den lille Stromian.
Även Valter lade sig att sova, endast
Eck-bert gick ännu oroligt upp och ned i salen.
— Är inte människan en dåre? började han
äntligen. Först vållar jag att min hustru talar
om sin historia, och nu ångrar jag denna
förtrolighet! Skall han inte missbruka den? Skall
han inte tala om den för andra? Skall han
kanske inte, ty människans natur är sådan,
känna ett osaligt begär efter våra ädelstenar
och göra upp planer för detta?
Det föll honom in att Valter inte hade tagit
ett så hjärtligt avsked av honom som varit
naturligt efter ett sådant förtroende. Om sinnet
är böjt för misstro, finner det bekräftelse i alla
småsaker. Därför förebrådde sig Eckbert ånyo
sitt oädla tänkesätt mot sin präktige vän och
kunde ändå inte komma från det. Hela natten
stred han med dessa föreställningar och sov
endast föga.
Berta var sjuk och kunde inte visa sig till
frukosten. Valter tycktes inte bekymra sig
mycket därför och lämnade också riddaren
tämligen likgiltigt. Eckbert kunde inte förstå
hans uppförande. Han besökte sin hustru, hon
låg i feber och sade, att berättelsen om natten
måste ha upphetsat henne på detta sätt.
Efter den kvällen besökte Valter blott sällan
sin väns borg, och om han också kom, gick
han åter efter några obetydliga ord. Eckbert
plågades i yttersta grad av detta beteende.
Han lät visserligen inte märka något inför
Valter och Berta, men envar måste dock bli
varse hans innerliga oro.
Med Bertas sjukdom blev det allt värre;
läkaren ängslades, rodnaden var borta från
hennes kinder och hennes ögon blevo alltmer
brännande. En morgon lät hon kalla sin man
till sin bädd, tjänstflickorna fingo avlägsna sig.
— Käre man, började hon, jag måste tala
om något för dig, som nästan gjort mig tokig
och förstört min hälsa, en sådan småsak det
än kan tyckas i sig själv. Du vet att jag aldrig,
då jag talade om min barndom, trots all
använd möda, någonsin kunde komma på den
lille hundens namn, hur länge jag än umgåtts
med honom. Men den där kvällen sade Valter
plötsligt till mig vid avskedet: ”Jag kan mycket
väl föreställa mig eder, när ni matade den lille
Stromian.” Är det tillfällighet? Har han gissat
det, vet han det och har nämnt det med flit?
Och hur hänger då denna människa
tillsammans med mitt öde? Emellanåt kämpar jag
med mig att jag blott inbillar mig denna
besynnerlighet, men det är säkert, bara alltför
säkert. Väldig förskräckelse överföll mig, när
en främmande människa sålunda hjälpte mig
i mina minnen. Vad säger du, Eckbert?
Eckbert såg på sin lidande hustru med djup
rörelse; han teg och tänkte för sig själv, därpå
sade han henne några trösteord och gick. Men
i en avlägsen kammare vandrade han fram
och tillbaka under obeskrivlig oro. Valter hade
sedan många år varit hans enda umgänge, och
dock var denna människa nu den enda i
världen, vars tillvaro tryckte och pinade honom.
Han tyckte, att han skulle bli glad och lätt
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
