Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Fyrkantiga horisonter - Anmälda böcker - Lange, Birgit, Vårt gemensamma väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRKANTIGA HORISONTER
sas ur etiken. Buden bör från första stund
inskärpas i barnen genom enkla, imperativiska
befallningar, och hederliga upplysningar om
budens sociala nödvändighet bör lämnas. Det
mål som skall liva och tända viljan att fylla
appellerna heter hos Birgit Lange ”vårt
gemensamma väl”. I sak och ord tar författarinnan
avstånd från de totalitära staternas ideologier.
Men hon anser att de autoritära staterna har
visat oss, att det går att leda människor i en
viss riktning. Här vill man dock invända, att
medan det tydligen går på tio, tjugu år att
med de skändligaste medel och med hatet,
hämndbegäret och den nationella egoismen
som inspiration driva fram en likriktad
mentalitet, så tvivlar man på att det går lika fort
att skapa altruism i sann mening. Det är
skillnad på disciplin och kultur, som den danske
borgmästaren replikerade. Birgit Lange har
skarpsinniga och träffande uttryck om de
splittrade, förvridna människorna under det
gamla systemets grepp, men hennes
sensibilitet reagerar mindre skarpt för de mekaniska,
robotliknande människokarikatyrer som
erövrar land efter kortsystem och marscherar
planmässigt efter att ha dragits upp i ryggen
med skruv. Hagar Olsson har i essayn
”Diktaren och människovärdet” i mitt tycke sett
själva den konkreta situationen sannare,
liksom Eyvind Johnson i ”Nattövning”, och
Tora Dahl i ”Den befriade ön”, där den
demokratiska förvirringen och materialismen
satiriseras med betydande fränhet, medan den
stora faran och fasan dock ligger hos Ormen
och Ormens säd.
Låt oss emellertid hålla fast vid att ”Vårt
gemensamma väl” är ett socialt program och
inte dikt och syntes. Även den som anser
Birgit Langes religiösa ståndpunkt för enkelt
tvärsäker eller till och med föraktlig måste
medge, att det hon vill är något vackert och
djupt allvarligt och att hon på det etiska
området vill åt samma håll som evangeliet.
Det är ett rent syfte i boken och
sannings-drift. Framför allt vill hon dana fram
tjä-narmänniskor och binda egoismen. Bud och
föreskrifter verkar det visserligen icke, utan
lika viktig är andan i samhället.
Författarinnan skriver: ”Vi har det allmänna för mycket
emot oss. Så länge radions val av musik,
filmernas tarvliga kvalitet, den allmänna
slappheten i uppfattningen, hela lyxkonkurrensen
sådan som vi lär känna den redan på våra
barnkalas, den gräsliga kolorerade pressen
o. s. v. står emot oss, så länge kämpar vi
hopplöst mot en övermakt. Det enda vi
enskilda pedagoger kan åstadkomma är en
klyvning, så att barnet med en del av sin
personlighet avböjer den allmänna atmosfären. Så
länge vi inte får annan hjälp i skolorna än
kristendomsundervisningen är det absolut
omöjligt att nå ett fullgott resultat.” — De
officiellt kristna borde inte kallt se ned på
sådana strävanden. Det behövs på detta
område säkert många par ögon, och det är
ytterst intressant att frågan om ett ”etiskt
minimum” (Alf Ahlbergs term1) tas upp till
diskussion. Författarinnan anser att det borde
gå att komma överens om en codex ethicus,
en stomme att hålla sig till vid den sociala
karaktärsdaningen, några få grundsanningar,
hårda men inte omöjliga att efterleva. De
nödvändiga buden uppträder givetvis i
kristendomen i en eller annan form, och ”Allt vad I
viljen att människorna skola göra Eder ...” är
såvitt jag kan förstå en genial ”social” appell
som bör kunna fattas av en svart hamnarbetare
och en vit statsminister men aldrig av prosten
Rhedin och hans utländska ideal. Men
kristendomen innehåller mycket: stor poesi, många
motsägelser och avgrundsdjup erfarenhet.
Den måste fattas inifrån, konstnärligt och
”musiskt”; var och en tvingas att där förkasta
somligt, suggereras av annat. Vilhelm Eke-
1 Västerlandets kris. Kronprinsessans bok.
Norstedts. Sthlm 1940.
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
