Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Fyrkantiga horisonter - Anmälda böcker - Lange, Birgit, Vårt gemensamma väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
lund har en klar och djup aforism om detta,
”Bevis”, i ”Spår och tecken”. Som det nu är
(eller var) blir många tidigt vaccinerade mot
all andlighet, särskilt barn med ömtåligt
san-ningssinne och vaken intelligens, barn som
nogsamt vet sig inte kunna följa
fullkomlig-hetskravet och som överallt ser att det fuskas
med det. Fyrkantiga horisonter!
Mot Birgit Lange kan invändas att hon ofta
läser evangeliet som en bokstavsträl, att hon
strider mot idealens vrångbilder, att hon
kanske överskattar propaganda och fostran och
underskattar både det driftsmässiga och det
ideala hos människan. Ingen av dessa i och för
sig viktiga reservationer träffar dock hennes
skrift i någon kärnpunkt. Nej, hennes program
står och faller med målet — vårt gemensamma
väl. Mot den punkten är det som en eventuell
kritik har att sätta in sin värjspets och en ärlig
erfarenhet av annat slag har att komma med
vittnesmål. Finns det i författarinnans ädla
ändamålsmoral något som förrädiskt gör att
den kan rutscha nedåt till de fyrkantiga
horisonternas jesuitmoral? Är vårt gemensamma
väl — djupt fattat — tillräckligt som mål?
Författarinnan laddar det med trosglöd och
framför det med en bevekande och tändande
vältalighet. Den som skriver detta tycker nog,
att det kunde räcka ett gott stycke, eftersom
vårt gemensamma väl givetvis måste
förutsätta att också de personligt originella anlagen
når högsta möjliga utveckling och får bli
använda. Kan inte en sådan vilja till ansvar och
utveckling manas fram hos allt fler? Helt
säkert. Över romanen ”Slottet” svävar en aning
om, att i och med det, att huvudpersonen finner
sin enkla lantmätarsyssla i byn och får fast
fot där bland människorna, så skall också
kontakten med ”slottet” vara uppnådd. Den
stora andakten, den fulla meningen. Det
sociala kravet och det personliga skulle då
sam-manklinga. I romanen lyckas aldrig hjälten i
sin strävan, ty Kafka var diktare och måste
gestalta sin upplevelse och ingenting annat och
kunde inte göra om det lyckligare och
fridfullare än vad det var just för honom i de
svarta, förmörkade horisonternas epok.
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
