Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Romaner från England - Anmälda böcker - Greene, Graham, The Power and the Glory
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
O
ROMANER F R A N
ENGLAND
Graham Greene har med sin senaste bok,
”The Power and the Glory”, stigit fram i
främsta ledet. Vad man möjligen, för att börja med
en reservation, kan invända mot denne
produktive författare är att det hela tycks gå för lätt
för honom; begåvning består även i att skapa
svårigheter för sig. Men han äger onekligen
en inbillningsrik intensitet i det makabra, han
kan framställa tragiskt fantastiska gestalter av
en något mekaniserad men likväl effektfull
psykologi. Och situationen i världen passar
hans diktning: den bygger på flykt och
förföljelse, våld och konflikt. Hans personer rör
sig i en högspänningsatmosfär av aktuell
prägel; det är olyckliga eller desperat kriminella
figurer som befinner sig i hopplös kamp med
både samhället och Gud. Det är fredlösa som
flyr för livet och låter sig fascineras av
hoppet om själens frid; de spelar en luciferisk
roll, störtade, stolta i sin förnedring, trotsigt
glimmande i mörkret, men frestas dock slut-
GRAHAM GREENE: The Power and the Glory.
Heinemann. London 1940. 8 s. 3 d.
RAYNER HEPPENSTALL: The Blaze of Noon.
Secker & Warburg. London 1939. 7 s. 6 d.
JEAN RHYS: Good Morning, Midnight. Constable.
London 1939. 7 s. 6 d.
DYLAN THOMAS: Portrait of the Artist as a
Young Dog. Dent. London 1940. 7 s. 6 d.
ligen att till varje pris ta steget ut i ljuset.
Författarens katolicism förenar sig talangfullt
med hans dramatiska instinkt och ger hans
böcker något av en Dostoj evskiromans
metafysiska dimension, dess andliga innebörd i
kriminaliteten.
Greene upprepar sin konst, sin psykologi,
sin spänningsteknik i den nya boken, men
han för dem också vidare och överträffar sina
tidigare resultat. Han har varit i Mexiko och
upplevt feberfukten, intigheten i solhettan,
dödens ödslighet på cementen; därifrån har
han hämtat miljön. Han har även lyckats
finna en huvudperson av djupare och mera
övertygande komplikation än tidigare: en
präst som irrar fredlös omkring i en
religions-fientlig djungelstat och slutligen låter sig
fångas efter åratals förnedring och fruktan.
Han är utan alla hjälteegenskaper, en liten
fetlagd, medelålders man, tidigare fallen för
högmod och vällevnad, nu feg och förfallen.
En viskypräst med en bastardunge, kallar han
sig själv. Han dricker för att få mod; han
har haft en kvinna i en stund av förtvivlan.
Han glömmer vad han lärt sig som präst, han
sjunker i allt djupare misär och räknar sig
själv som fördömd. Men fast han jagas av
polisen ivrigare än någon mördare kan han
inte förmå sig att fly över gränsen; och han
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
