Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Romaner från England - Anmälda böcker - Greene, Graham, The Power and the Glory
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
fortfar att i hemlighet hålla mässor och
utdela sakrament. Befolkningen förråder honom
ej, inte ens när tystnaden straffas med döden,
men han är inte längre välkommen
någonstans. Och han önskar ingenting annat än
styrkan att ge upp, modet att möta dödens
smärta.
Vad som efterhand ger denne vilsekomne
präst hans betydelse är hans oförställda
mänsklighet, uppriktigheten i hans svaghet,
smärtan han känner över sin otillräcklighet.
Han lider av en oresonlig, bortkastad kärlek
till sitt barn, den lilla ondskefulla flickan, som
han återser för sista gången, rotande i
av-skrädet, förstörd från början av sin egen
inneboende natur. Han möter sin lätt
igen-kännlige Judas och släpar honom ståndaktigt
med sig genom djungeln: en hycklande,
tandlös, febersjuk meztis med en stor, skärröd tå
stickande fram ur ena smärtingsskon. Han tar
de största risker för att skaffa sig
nattvardsvin, blott för att nödgas se polischefen dricka
ur det och själv hamna i fängelse som
spritsmugglare. Han upplever människokärlekens
extas i den trängselfyllda, stinkande
gemensamcellen; men han undgår identifiering och
blir frigiven av sin fanatiske förföljare,
polislöjtnanten. Under svåra strapatser tar han
sig över gränsen, uppehållande livet bland
annat genom att slita åt sig ett köttben från
en utsvulten, lemlästad hund. Hos en tysk
far-mare, som med halsstarrig idealism och
svalkande bad förnekar den omgivande
vildmarken, får han hålla mässa i ladan och känner
prästens makt återvända. Men han kan inte
börja det gamla livet på nytt, det har förlorat
sin verklighet. Och han låter sin efterhängsne
Judas föra sig tillbaka över gränsen, där det
fruktade provet väntar honom, den
uppskjutna uppgörelsen med döden.
Ännu den sista natten försöker han berusa
sig med visky och hans böner förblir
meningslösa. Det är inte den eviga fördömelsen
han fruktar, utan dödssmärtans sekund. Han
sörjer inte över sig själv, men över att inte
Gud för människornas skull passat på
tillfället att frambringa en martyr, ett helgon.
Och han känner det en smula bittert att han
inte fått kraft nog att bli ett helgon, det enda
som nu inför döden synes honom vara värt
att sträva till i livet. Men i all sin ömklighet,
omedvetet för sig själv, är han dock något av
hjälte, martyr och helgon. I varje människa
har han ständigt känt igen Guds avbild, trots
besudling och förnedring. Så snart vi
verkligen ser på en människa igenkänner vi Guds
avbild i henne och kan inte längre hata
henne; lemmarna, pannan, håret, varje detalj
inger oss ett djupt medlidande. Denna hans
övertygelse visar sig äga full tillämpning på
honom själv. Även hans antagonist
polislöjtnanten förnimmer det och binds vid honom
i ett slags motsättningens samhörighet.
Präst-hatet är den mannens utkristalliserade
idealism; han tror på livets smärtfria tomhet och
den alltutplånande döden. Han vill utrota det
förflutna och få livet att börja på nytt,
oberört, utan alla minnen. Han är, i motsättning
till den vacklande, religiöse prästen, den
obevekligt idealsträvande materialisten.
Greenes konst är genomgående
suggestions-stark. Hans scener och personer framträder
under ett intensivt yttre och inre tryck, andas
i en luft som är hård av spänning.
Äventyren, kriminalinslagen hör dock ytan till och
utgör blott en yttre drivande kraft, i denna
bok mer än i föregående. Den handlar om
och symboliserar i grunden det ständiga
mänskliga dramat under vår tids aspekter av
fruktan och förödelse. Det finns något både
hjälplöst och okuvligt över hans människor;
han dras till livets olyckliga, de miserabla, de
tragiskt sönderslitna. Det är de som synes
honom representativa, de som uppenbarar
tillvarons sanna villkor och visar människans
skala ay möjligheter: från grym bestialitet
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
