Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Italiens öde - Anmälda böcker - Borgese, G. A., Goliath, the March of Fascism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENS ÖDE
demoniska människa varit andra,
individual-psykologiska.
Självklart är, att denna metod kräver
mycket av sina utövare. Men Borgese
förefaller ha just denna lyckliga kombination av
alltomfattande kunskaper, egna politiska och
konstnärliga erfarenheter, inträngande
psykologisk och filosofisk träning. Genom mognaden
av sin personliga kultur och uddigheten av sin
begåvning1 förefaller han mig kunna ställas
vid sidan av de bästa latinska skribenterna
av i dag: José Ortega y Gasset, Miguel de
Unamuno, Salvador de Madariaga, Adriano
Tilgher, Jacques Bainville, Henri Massis,
Albert Thibaudet, Henri Bremond — för att
(bland levande eller nyss döda) endast nämna
de främsta.
3.
Det grundläggande faktum i italiensk
historia är, att den italienska kulturen skapades icke
av en politiker utan av en drömmare och poet,
en man vars personliga liv var ett enda stort
nederlag, nämligen Dante. Han skapade den
italienska nationaliteten genom att skänka
italienarna fyra stora ting: ett litterärt monument,
en religiös mytologi, en politisk profetia och
ett gemensamt språk. Man förstår icke Papinis
inledningsvis antydda syn på Italiens storhet,
om man icke besinnar, att vid den moderna
italienska kulturens vagga stod en man, som
fullt och fast trodde, att ”det utvalda romerska
folket, badat i blodet av de besegrade folken
samt bestänkt med det Gudomliga Lammets
blod, var uppbevararen av den gudomliga
auktoriteten på jorden”. Andra nationaliteter
har skapats av stora religionsstiftare, stora
militärer och erövrare eller stora lagstiftare
och organisatörer. Italien skapades i en
dik
1 Jag har därför svårt att förstå Gunhild Berghs
hårda omdöme — ”ytlig och onyanserad” — i hennes
annars förträffliga ”Modern italiensk litteratur”.
tares hjärna. Den italienska nationalidén blev
därför från första början ett fantom. ”Detta
fantom, som icke förmådde resa sig till ett
verkligt liv på egen hand, var emellertid starkt
nog för att för framtiden blockera vägen till
ett levande Italien i modern tid. Det ägde, vad
fantomer har och poeter ger: ett språk och en
myt. Till sin substans var det ett krälande för
det absoluta i en politisk och social tomhet —
ett tragiskt öde, som kunde ha undvikits.”
Cola Di Rienzo (vida överskattad av
Bur-dach, menar Borgese) går på samma linje.
Denne Don Quijote förmådde, bländad av
danteska visioner, icke se gränslinjen mellan
fantasi och verklighet, mellan poesi och
politik, och stupade därför i ett blodigt fiasko.
Machiavelli såg i botten Italiens förvirring
och skam. Kungen av Frankrike erövrade
Italien. Sedan stred spanjorer, fransmän och
schweizare på italiensk mark. Italienarna
förmådde ingenting, icke ens ett Chaironeia.
Fanns det ingen utväg? I den situationen
skrev Machiavelli den politiska cynismens
höga visa, ”Fursten”, som först i våra dagar
överträffats av Hermann Rauschnings
sannolikt odödliga (och mycket imponerande)
verklighetsbild av vår tids största politiska geni,
Adolf Hitler. Från de sublima visionerna hos
Dante slår den plågade italienska fantasien ned
till den gemena cynismen hos Machiavelli.
Borgese gör i detta sammanhang en
intressant utvikning.
Han påpekar, att italienarna i århundraden
har klagat över att det i utlandet förekommer
en skamlig vrångbild av allt italienskt, och den
italienska reaktionen mot denna
mindrevärdes-känsla förklarar en del av modern italiensk
politiks utsvävningar och förirringar.
Italienaren har i främmande länder länge gällt som en
god artist, en god sångare, en god dansör och
en perfekt älskare; han har haft ett gott
förstånd, en glödande fantasi, en flödande
vältalighet. Men i övrigt har man ansett honom
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
