Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Italiens öde - Anmälda böcker - Borgese, G. A., Goliath, the March of Fascism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENS ÖDE
apparat, som sedan bragts till fulländning av
Mussolini och Hitler — med heroiska
uppträden, hyllningsrop och handuppräckningar
över tusenhövdade massor. D’Annunzios
hjärna jäste av vanvettiga drömmar. Han
kände sig samtidigt som Dante i landsflykt,
som befriaren Garibaldi, som Cesare Borgia,
byggande en stat av ingenting, och som Julius
Cæsar övergående Rubicon. Skalden själv
kunde väl knappast föra sitt verk vidare; han
hade dock gjort mer än någon annan samtida
diktare. Italien längtade efter en stor politisk
ledare som kunde bygga vidare på
d’Annun-zios uppslag, som kunde lugnt samla folket
till enkla, viktiga vardagsvärv. I denna
situation bröt emellertid allt samman tack vare
fascismens inträdande på arenan. Av alla
tänkbara möjligheter realiserades den sämsta.
I spetsen för Italien ställde sig en man utan
ringaste kontakt med landets själ. Inte de
enklaste fragment av klassisk italiensk bildning
fanns kvar hos denne primitive och begåvade
våldsman, som växlade åskådningar med
väderleken, som glatt svek sina löften, och
som för att hävda sin makt till sist — efter
Matteottimordet — band Italien under en
terror så fruktansvärd, att på två år — eller
i slutet av 1926 — de sista resterna av
västerländsk kultur var utrotade ur landets
officiella liv, en man, som i värjte tum gjort
Machia-vellis cynism till sin. Detta mord på Italiens
själ har som bekant gett uppslag världen runt,
av vilka det tyska för ögonblicket är det
märkligaste.
5.
Så ter sig Italiens öde ur emigrantens
synpunkt. Säkert är det icke hela sanningen. Men
framställningen — som blixtrar av intelligens
och sarkastisk italiensk ironi — kan för en
nordisk publik i hög grad underlätta
förståendet av mycket i senare italiensk historia, som
annars är absolut obegripligt. Förmodligen
skulle en motsvarande analys av nationell
mindrevärdeskänsla kunna bidra till att
förklara, hur hela den tyska unga eliten nu
beslutsamt ställer sig i tjänst hos idéer, som står
stick i stäv mot hela den klassiska
västerländska kulturutvecklingen. Ingenting säger med
visshet, att denna utveckling inte kommer att
fortsätta. Ingenting hindrar ännu, att
Musso-linis och Hitlers — det är Machiavellis —
idéer kommer att prägla Europas öde under
kommande århundraden.
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
