Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Litauiska noveller, anmäld av Johannes Edfelt - Baum, Vicki, Hotell Shanghai, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sitt spefågelslynne. I tekniskt avseende
närmar sig denne författare expressionismen. En
intensiv och färgrik, brutal och mustig konst
presenterar slutligen Petras Cvirka i
berättelsen ”Pojken som ville rida på en hingst”,
kanske det konstnärligt starkaste avsnittet i
denna bok, som i sin helhet är intressant,
kanske inte i första hand på grund av
märkligare litterära förtjänster men genom den
inblick den förmedlar i ett egenartat folks liv
och förhållanden. Redaktören för verket, Nils
Bohman, har heder av denna volym.
Johannes Edfelt
Hotell Shanghai
VICKI BAUM: Hotell Shanghai. Översättning
av Lisbeth och Louis Renner.
Bonniers 1940. 12:—.
Vad man än må säga om Vicki Baums senaste
bok så är den ett imponerande kraftprov. Den
vittnar om en fabuleringsförmåga och en
nyfikenhet på mänskliga karaktärer och öden
som ytterst sällan återfinnes hos betydligt
”finare” författare. En mindre uppfinningsrik
sådan skulle ha gjort minst nio romaner av de
nio människoliv Vicki Baum skisserar i Hotell
Shanghai och ändå troligen inte fått med
hälften av det stoff hon med flyhänt verve packat
in i sin romankoffert, på vilken alla länders
och världsdelars etiketter äro klistrade.
Vilket betyg man skall ge romanen beror på
efter vilka grunder man vill bedöma den. Om
man uppfattar den som en snabb rundmålning
av det kaos i vilket världen redan 1937 befann
sig, som en drastisk skildring av hur de
politiska händelsernas centrifugalkraft kastade
omkring människornas öden — och den
globe-trottande österrikiska emigrantförfattarinnan
har förutsättningar att se världen så — måste
man erkänna att hon lyckats. ”Hotell Shanghai”
bedömes nog rättvisast, om man jämför den med
de självbiografiska journalistböcker, som
översvämmat marknaden på senare år och som är
tidens mest egna litterära genre. Däremot kan
betyget ej bli lika högt, om man betraktar den
rätt och slätt som en roman. Den är en
drivhusprodukt, frukten av en överhettad och inte
alldeles sund inbillning. Man gripes inte
dju
pare av dessa människors upplevelser, trots att
man följer dem med spänning för att se ”hur
det skall gå”. Alltför ofta avslöja sig nämligen
romanens figurer som rätt och slätt
romanfigurer, vilka inte handla i kraft av sitt eget
väsens lagar utan efter författarinnans
direktiv, som helt gå ut på att åstadkomma ”a good
story”. Själva uppslaget i romanen är sådant
att psykologien måst bytas ut mot mekanik och
det organiska händelseförloppet mot ett spel,
på vilket människorna flyttas som marker efter
ödets av författarinnan dirigerade
tärnings-kast.
Vicki Baum har varit djärv nog att redan i
förordet avslöja romanens slut. Mera
följe-tongsförfattare är hon inte. Hon omtalar en
episod från Shanghai sommaren 1937, då
striderna mellan kineser och japaner nådde staden
och det internationella settlementet utsattes för
bomber från luften. En av dessa bomber
träffade det exklusiva Hotell Shanghai, varvid nio
personer dödades. Vilka voro dessa nio
personer och på vilka vägar hade de kommit dit?
Det är dessa vägar Vicki Baum ritar in i sin
roman, och till det har hon behövt en karta
över hela världen.
Ibland äro vägarna inte så långa eller rättare
sagt, de slingra sig i vindlingar omkring
Shanghai och Hotell Shanghai. Den kinesiske
bankiren Chang, som bland mycket annat äger
också hotellet, är ett hittebarn, som tack vare
en gigantisk fysik och en klipsk hjärna
avancerar från tiggare till rövare och från rövare
till finanspotentat. Det är en tämligen otrolig
karriär, men Chang själv blir ganska
levande i sin gargantuanska livsaptit. Hans son
är också en /av de nio; efter att som student
ha tillhört kuomintangpartiet, farit omkring
som kommunistisk agitator och stridit i den
revolutionära armén lyckas pappan göra en
snäll gosse av honom igen och få i väg honom
till Amerika, där han utbildas till läkare och
finner en hustru. Hans historia läses bäst som
en medryckande snabbkurs i nyare kinesisk
historia. Den tredje kinesen i församlingen är
en stackars ricksjakuli, som bär på en dröm
att hans son skall bli en fin och mäktig herre
och som snart finner att denna dröm ter sig
särskilt rosenfärgad efter en pipa opium.
Rörande är episoden när den om faderns
förnedring okunnige sonen som barnsoldat anländer
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
