Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Jaensson: Hjalmar Bergmans diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT JAENSSON
mördad på anstiftan av just denna oäkta son,
den första Arnberg alltså, som dessutom låter
bringa om livet en brittisk kapten, vars
anförtrodda statsmedel han tillägnar sig. Både
Arn-feltar och Ambergar har kusligt påbrå. Det
vilar en skuld, en förbannelse över dessa
släkter, denna släkt. Men under det att
Arn-feltarna behåller och befäster sin ställning,
dominerar och samlar rikedomar, sprids de
flesta Arnbergar för alla vindar, misslyckas och
deklasseras. Hos de misslyckade Arnbergarna
finns ett mer eller mindre dunkelt medvetande
om denna skuld, hos Arnfeltarna icke.
”— Ser du, kära John, säger den förfallna
Leonard Arnberg till sin bror, det är en
fullkomlig inbillning och en enfaldig, att tro att
man kan utrota en gärning genom att icke
utföra den. Det är icke med gärningen som
med oss människor, att den självdör. Den har
ett evigt liv och vi människor födas för att
utföra den, för att nära den, så att säga..
Och han fortsätter (det är om sin far, den
första Arnbergs sonson, han talar):
”Man kan väl dela gärningarna i tvenne
huvudslag, livsgärning och dödsgärning. Eller
som vi säga: god och ond . .. Försök nu att
fatta hans ställning rent mänskligt, rent
världsligt så att säga. Han hade levat ett långt liv
som en alltigenom redlig, duglig, arbetsam,
barmhärtig man ... Och han visste, kände, att
allt detta måste tillintetgöras genom en
gärning som hade rätt till honom. Ja, som hade
honom med hull och hår. Vad gjorde han?
Han begagnade sig av det mänskliga
preroga-tivet; han trollade med tankar. Det är, min
gosse, vår beryktade frihet. Viljans frihet, som
det heter.
Dödsgärningen kunde han icke komma ifrån.
Men — hockus pockus — det var icke längre
han, som skulle utföra den. Han skulle tvärtom
bliva dess offer. Den trollkonsten känna vi
igen från tusen och åter tusen föreställningar.
Jag skulle vilja kalla den: De sammanbitna
tändernas trollkonst. Hellre dö än döda, hellre
bestjälas än bestjäla, hellre lida än låta lida.”
Man har att välja mellan lamm och varg,
mellan offer och bödel, men ”dödsgärningen
kan man icke komma ifrån”. Så lyder den
stora humoristens livsuppfattning, när han till
slut formulerar den efter att i sina
Bergslags-historier ha nöjt sig med att endast
exemplifiera. Ty i själva verket handlar dessa
Bergs-lagshistorier nästan uteslutande om bödlar och
offer. Och vad är till slut Markurell om inte
bödel och offer i en person, även Farmor
i ”Farmor och Vår Herre” är både varg och
lamm. Chefen Fru Ingeborg är ett offer och
hennes måg Louis de Lorche är hennes bödel,
ja, till och med herr von Haneken är ett offer.
Det är att förenkla om man i den
berg-manska livssynen bara ser ett medvetet eller
omedvetet avslöjande av ruttenheten hos den
kapitalistiska borgarklassen, och det är att ta
saken för lättvindigt om man bara finner den
bisarr, verklighetsfrämmande, överdriven och
sjuklig. Väl är det sant, att den naturliga
förutsättningen för en så mörk livsåskådning är att
ha sett rikedom och makt på nära håll, och
ingen kan starkare än Bergman själv känna
sig som ett offer för fädernas missgärningar.
Väl är det vidare sant, att det fordras en
överdriven känslighet för att uppfatta hemskheten
i maktens närbilder så starkt som han gör och
att den geniale diktaren är sjuk. Men finns
det å andra sidan inte en smula av ”den ruttna
borgarklassen” överallt, vilar inte den
Arnfelt-Arnbergska släktförbannelsen över hela
människosläktet? När det kommer till kritan, när
livet och verkligheten pressar och pressas
tillräckligt, skymtar inte då alltid dessa dubbla
masker av offer och bödel?
När man pressar och pressas ja! Bergman
har känt sig pressad, hårt pressad. Inte i yttre
mening visserligen, men i inre. Utifrån sett
härskar i Bergmans värld slumpen oinskränkt
och diktatoriskt, allt är möjligt och allt
möjligt händer också. Det är just regeln att det
oväntade inträffar. Men det är bara skenbart
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
