Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Epilogen till ”Släkten Thibault” - Anmälda böcker - Martin du Gard, Roger, Epilogue
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
”Attention! Que sur ce point le souvenir
de ton père te soit un modèle! Que sa vie
solitaire, sa pensée inquiète, jamais fixée, te
soit un exemple de loyauté vis-å-vis de
soi-méme, de scrupule, de force intérieure et de
dignité! ”
Och är det inte en reflex av Jacques d’Arnoux
i appeller som denna:
”Cultive ta volonté, Jean-Paul! Si tu es
capable de vouloir, rien ne te sera
impos-sible!”
Men samtidigt med att de tyska
parlamen-tärerna överskrider de franska linjerna, ebbar
Antoines liv ut. Anteckningarna blir alltmer
kortfattade, livskraften sinar, och han förmår
bara steg för steg följa sin egen upplösning.
Slutligen — den 18 november 1918, när han
är 37 år, 4 månader och 9 dagar — sträcker
han ut handen efter det gift, som skall
förkorta hans lidanden.
Det skakande intrycket av denna dödskamp
beror icke bara på den minutiöst riktiga
analysen — kanske kan recensenten här med stöd
av egna minnen från en liknande, i sista stund
hejdad fysisk upplösningsprocess tala med en
viss auktoritet — utan framför allt på
hjälplösheten i detta drama. Den sunde, kärnstarke,
energiske, livsduglige Antoine dör i
fullkomlig tomhet, oförmögen att tro, oförmögen att
lösa sitt eget problem, med möda
discipline
rande sig att kapitulera inför det
meningslösa och oerhörda — döden. Antoine är på
dessa sidor sin generations och sin tids
representant. Alldeles så hjälplös står
maskmänniskan utan täckning, när döden kommer. Hon
måste dö i förtvivlan, om hon överhuvud är
mäktig ärlighet. Antoine ser mot Jean-Paul
med samma skräck och samma förhoppningar,
som vi alla ser mot nästa generation: skall
den äntligen lära av den föregåendes ohyggliga
misstag och börja ställa kraven på icke andra
utan sig själv?
3.
Vad tänker den redlige, allvarlige, gode
Roger Martin du Gard i dagens läge? — det
är en fråga, som hans många svenska vänner
icke kunnat undgå att mer än en gång ställa
sig. Kanske kan jag ha rätt att här
avslutningsvis citera ett stycke ur ett längre brev,
som rätt nyligen kommit mig till handa:
”Man får inte förtvivla varken om
människan eller om framtiden. Det har varit mig
en stor glädje att vid hemkomsten till
Frankrike finna, att de unga grupper, som strävar
för att förbereda en mindre absurd och mer
balanserad värld, har sin intellektuella aktivitet
intakt. Kanske är jag naiv? Ännu en gång
sätter jag min tro till ungdomen! Den fred,
som vi förstört, skall kanske morgondagens
generation kunna skapa?”
554
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
