Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Opitz, Walter, Glück mit Tieren - Maass, Edgar, Der Grosse Feuer - Dietz, Franz, Die Gesellschaft der Jugend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
Hamburg). Det är en skildring av en
människas liv tillsammans med fyra djur, tre
schäferhundar och en katt, och den grundar
sig alltigenom på strängaste iakttagelse av de
fyra varelsernas liv; författaren har alldeles
avstått från litterär utsmyckning. Men det är
kärlekens öga som följer dessa varelser på
deras livsvägar, och detta gör alla dessa
iakttagelser så rika. Walter Opitz står som en vän
inför sina djur, beredd att förstå deras så helt
olikartade världar och att respektera dem.
Berättelsen kulminerar i bekännelsen:
”Det förefaller mig, som om mycken stum
vishet skulle vandra kring i de djur, som helt
är vända mot jorden, i deras glädje liksom
i deras pina, i deras jämnmod liksom till och
med i deras begär. Djuret har ingenting annat
än sitt liv, det som är dess liv, det som ger
det dess liv. Och därigenom har det kanske
en förmån som vi saknar. Jag vet inte om den
är liten eller stor. Vi skulle kunna kalla det
livsmening. Vilken för djuret sannolikt ligger
i dess liv.”
Walter Opitz känner stor lycka under sitt liv
tillsammans med djuren, därför att han låter
dem utvecklas och leva utifrån sig själva. —
Den gamla erfarenheten, att stilen är
människan, visar sig här ännu en gång på ett
tilltalande sätt stämma.
Edgar Maass, som gjorde intryck av en
lovande talang genom ett par romaner och
särskilt genom reportaget ”Verdun”,
bestyrker detta intryck genom sin nya roman, ”Der
grosseFeuer”(Propyläen-Verlag, Berlin). Edgar
Maass skildrar här under bilden av
ham-burgerbranden 1842, som lade nästan hela
staden i aska, den fara, som varje alltför
självsäkert och uteslutande på njutning inställt
samhälle alltid hotas av. Det blir ett offer
för det elementära, som lurar överallt bakom
tingens skenbara ordning. Men ur förintelsen
lyfter sig en ny mening, människan förvandlas
från ett egoistiskt rovdjur till en Guds skapelse,
en samhällsvarelse. Edgar Maass målar tiden
1842 med grälla men säkert insatta färger;
den stora branden skildrar han med skakande
kraft — dessa partier är romanens
glansställen — och människans förvandling till
godhet med något för stor optimism. Även om
romanen skulle sakna den definitiva
avslip-ningen, så vinner den läsaren genom en ung
själs entusiasm och genom lyskraften i de stora
brandscenerna.
Hamburg är skådeplatsen för denna roman.
Detta förtjänar att särskilt framhållas av det
skälet, att Hamburg, denna stad, som man kallat
”Tysklands dörr ut mot världen”, i den
värdefulla nya tyska litteraturen kan glädja sig åt
att bli alltmer omtyckt som skådeplatsen för
ödesmättade händelser. Ännu för bara ett par
år sedan skrevs det hamburgromaner av endast
lokal betydelse — de som nu skrivs har en
sådan kraft, att de kan göra Hamburg till
Tysklands symboliska centrum. Lokaliteternas
förändring i den tyska litteraturen är mycket
intressant och ger en mycket att tänka på:
från tiden kring sekelskiftet fram till
världskriget var Wien den flitigast uppsökta
skådeplatsen i den tyska litteraturen, under
efter-krigsåren blev det Berlin (man behöver bara
tänka på Döblins ”Alexanderplatz”), och nu
är det Hamburg. Det är framför allt Joachim
Maass, Edgar Maass, Martin
Beheim-Schwarz-bach och Blunck med hans ”Märchen der
Niederelbe” som gett Hamburg denna roll som
litterär symbol.
I detta sammanhang bör också omnämnas
Franz Dietz, som med sin roman ”Die
Gesell-schaft der Jugend” (J. G. Cottas Nachfolger,
Stuttgart) för första gången trätt inför
offentligheten. Det är en roman, som har stort värde
både som kulturhistoria och som diktverk, och
som är värd den starkaste uppmärksamhet.
Dietz visar oss, hur den generation, som föddes
omkring 1900, i den väldiga, feberaktiga staden
Hamburg får gå igenom efterkrigstidens
helvete med dess inre och yttre upplösning. Denna
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
