- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1940 Årg. 9 Nr 7 /
565

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Schück, Henrik, Svenska bilder, anmäld av Holger Ahlenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

Svenska bilder

HENRIK SCHÜCK: Svenska bilder. Valda
smärre skrifter i svensk kulturhistoria.

I—IIL Bonniers 1939—40.

6: 50 per del.

Henrik Schück — det vore vanvördigt att
sätta titeln professor framför namnet; här är
inte fråga om en professor vilken som helst
utan om en av våra klassiker — Henrik Schück
alltså har, som han själv uttrycker det, ”fallit
för frestelsen” att ge ut ett urval av sina smärre
skrifter i svensk kulturhistoria i en ny
upplaga om sju band. Med nära sjutton lustrer på
nacken anser han nämligen sitt författarskap
avslutat, och en fantastiskt produktiv forskare
har därmed slutligen, kanske en smula ovilligt,
även till gagnet tagit plats bland emeriti. Men
riktigt slå sig till ro har han inte kunnat utan
har med den oförbränneliga vitalitet, som är
hans, gripit sig an med en sen efterbärgning
av vissa delar av sitt väldiga livsverk. De
mindre uppsatser, som här samlats, ha först
stått att läsa i de åtta banden ”Ur gamla
papper” eller andra serier, men i nästan alla
de planerade volymerna skall det ingå också
en större skrift, som tidigare publicerats
fristående, som bok; i de tre delar, som hittills
föreligga, ingå sålunda böckerna om Petrus
de Dacia, Engelbrekt och Wivallius. Första
delen är ägnad åt forntid och medeltid; med
den tredje når författaren fram till
sextonhundratalet, och sjunde delens sista uppsats
skall bli en Geijerstudie. Om man tillägger, att
den äldsta studien i de utkomna volymerna är
daterad till 1887, den yngsta till fjolåret, så
har man däri ett par mätare på det nya
samlingsverkets omfattning och vidd. Betecknande
är slutligen, att man helst skall vara
specialforskare, inte bara i profan-, litteratur- och
religionshistoria utan också i arkeologi och
nordisk filologi för att kunna yttra sig om

det vetenskapliga värdet av denne polyhistors
arbeten; det är också något, som dessa raders
författare nogsamt skall akta sig för! Blott så
mycket kan väl riskfritt sägas, att detta värde
torde vara skiftande och delvis betingat av
skrifternas ämne och ålder samt av eventuellt
senare vunna resultat. Men med denna truism
är ingenting sagt om en stor forskares
egenart och författarpersonlighet, sådana de
framträda i de tre utkomna delarna.

”Svenska bilder” — titeln associerar lite
olyckligt till Snoilsky, men sannolikt har den
valts som ett motstycke till — ”Svenska
gestalter”. Schück och Levertin — nära vänner och
ridderliga antagonister — ha ju tillsammans
skapat vår moderna litteraturforskning och
litteraturkritik, som utan deras banbrytande
insatser helt enkelt inte kan tänkas i sin
nuvarande skepnad. Från dem utgå de båda
huvudströmningama — sit venia verbo —
i svensk litteraturkunskap; ur den ännu i dag
förnimbara spänningen mellan metoden och
uppfattningssättet Schück och metoden och
uppfattningssättet Levertin i alla deras
respektive förgreningar och variationer har svensk
forskning och kritik hämtat sin mångtonighet,
sin rikedom och bredd. Medan Levertin alltid
i sista hand beflitade sig om det enskilda,
diktaren och diktverket, det individuella och
personliga, har Schück städse sett till det
allmängiltiga och typiska, det kulturella och sociala
sammanhanget — inte gestalten utan bilden.
Hos den förre har man alltid att räkna med
en generös diktarfantasi, som tar vid där
dokument och fakta tryta och fyller ut och
fullständigar teckningen ur egen fatabur; hos den
senare möter man mindre fantasi och större
vetenskaplighet, ett strängare sanningskrav.
Schück nöjer sig med en torso, där han saknar
tillförlitligt material, och även torson blir hos

565

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 22 16:22:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-7/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free