Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Stålhane, Bertil, Tro och övertro, anmäld av C. F. Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som diktaturerna, vilja förvandla sina folk
till friktionsfritt arbetande krigsmaskiner. Vill
man hävda att lag och rätt, humanitet och
tolerans betyder nederlag i den nu rasande
kampen, så skulle slutsatsen bli: bort från
dessa begrepp, fram för diktaturen, leve
segraren och ve de besegrade! Men detta skulle
innebära att vi med berått mod stege ner från
civilisationen till barbariet. Ty det vore ett
fruktansvärt misstag att tro på möjligheten av
en fortsatt kulturell utveckling utan andligt
innehåll i vår gärning, utan morallagar i
umgänget människor och nationer emellan.
Redan har vi sett var man i så fall hamnar.
Vad har väl, kan vi nämligen fråga,
bolsjevik-regimen egentligen skänkt mänskligheten av
omistliga värden under de tjugutre år den fått
bestå? Och vad skulle Stortyskland av i dag
ha tagit sig för utan en den hänsynslösaste
exploatering av de andliga och materiella
resurser, som skapats av tidigare,
icke-nazis-tiska släktled?
”Realpolitikerna” gör emellertid gällande att
människan inte är annat än ett rovdjur, att
kultur och moral bara är illusioner samt att
vi i vårt sinne rättat verkligheten efter våra
önskningar i stället för att se den ”realistiskt”
och anpassa oss själva därefter. Detta är,
framhåller Stålhane med skärpa — och häri torde
tyngdpunkten ligga i hans analys — en
defaitism av det allra farligaste slaget. Allt
tänkande och medvetet handlande, som skiljer
människan från djuren, innebär ju en strävan
att förbättra världen ”efter våra önskningar”.
Den ”nya” tiden förbiser det grundläggande
faktum att den civiliserade människan är
resultatet av en psykisk utveckling genom otaliga
generationer och att hon har ett okuvligt
behov av moral och kultur, likaväl som hon
känner fysisk hunger. Ingen kan ostraffat
vrida klockan tillbaka, och svalget är
oöverstigligt mellan våra stamfäders livsbejakande
krigarkynne och den nazistiska filosofien sådan
den möter oss hos dess ivrigaste förespråkare.
Får vi tro Ernst Jiinger, så uppbäres
revolten mot ”den förruttnade borgerligheten” av
en raffinerad demonism, en maskinmässig
dödskult, som i krigets energiurladdning ser
”uppenbarelser av kultisk rang”. Måste
verkligen, frågar Stålhane, de värden som
skapats under årtusenden av strävan till
kunskap och glädje, inordnas i en dylik,
pato
logiskt betonad offerkult, vars högsta väsende
är till själen ”verkommen, arm und bös”
(Volck-mann, ”Die preussische Revolution”) ? Är inte
det drag av onaturlig spänning, som nu
framträder i det tyska ansiktet, ett symtom av en
hårdhet som blir livsförlamande, en
effektivitet som slutligen blir livsfientlig? Inte är det
detta tyska väsende, som skall få världen att
tillfriskna från sina verkliga eller inbillade
krämpor?
Det är frestande att i anslutning till
Stålhane citera den prognos som under det förra
världskriget ställdes av Jacques Rivière
(skaparen av Nouvelle Revue Frangaise). I en
liten numera glömd skrift, ”L’Allemand.
Souvenirs et reflexions d’un prisonnier de guerre”,
framlade denne syntesen av sina iakttagelser
under tre långa år i ett östtyskt fångläger.
Tyskheten är enligt Rivière främst en
viljeakt, ”ein ewig stetiger Übergang, initiativet
a priori, uppbyggnadslustan som fått ohämmat
utlopp, en motor som kommer allt och alla att
snurra, organisationsvilj an utan gräns”.
Utlämna världen åt tyskarna, ropade Rivière för
tjugu år sedan, och allt skall på rekordtid vara
lyftat ur sina gängor! ”Man kommer att allt
mindre begripa vad som sker; och mer och
mer kommer att bringas i skakning. Till sist
skall bokstavligen allt ha dragits med i virveln
och likt ekrarna i ett med svindlande fart
roterande hjul te sig som en enda praktfullt
flammande sol. Genom att kränga världen ut och
in skall Tyskland måhända förmå att ge den
en ny vegetativ kraft. Ryssarna har också
utsett Tyskland till huvudredskapet för sin
världsrevolution, ty de anar i detta den makt
som är bäst skickad att bistå deras
ansträngningar att skapa en ny värld.”
”Men vad blev priset härför? Vi medger
gärna att en av Tyskland genomförd
världsrevolution kan leda till stora materiella
framsteg. Men de skulle ernås endast till priset av
ett återfall i det mest fruktansvärda andliga
barbari. Under den av tyskarna införda
samhällsordningen skulle härska en obönhörlig
materiell disciplin, som det skulle vara
dåraktigt att söka trotsa. Men bakom det stela
skalet skulle råda lössläppt barbari och anarki.
Alla distinktioner och nyanser skulle utplånas
inom andens rike, gränslinjerna skulle här
försvinna som genom trolleri, allt skulle blandas
och röras samman, samt på det andliga
om
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
