Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Den ensamma kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENSAMMA KVINNAN
Men Kalle har inte hittat några pengar i
skogen, var du än grävt ner dem, han är lika
lusfattig som förut. — Det angår mej inte,
men det jag söker i skogen ska finnas där. —
Har du varit här länge, Sander? — Det angår
ingen mänska, men till dej, Maria, kan jag
säja’t, att jag vart här i tre dar. — Har du
inte hittat det då? — Det angår ingen levande
varelse i himlen eller på jorden, men du kan
få veta’t, att det inte var där jag trodde det
skulle vara, men att jag inte är den som
släpper efter på min rätt. — Är det nånting
som är stulet, Sander? — Jag har aldrig stulit
så mycket som så i hela mitt liv, jag är ingen
tjyv, och det behöver du inte fråga, för det
vet du, Maria —. — Ja. Hon sade det igen
och tydligare, för det var sanning. Jag vet att
du inte är någon tjuv, Sander. Jag vet det
bestämt. Du stjäl inte. Du skojar inte. Men
vad är det för pengar? — Det angår ingen
levande, men dom är mina. — Är det
spritpengarna? — Det rör ingen i ryggen, men
jag har suttit å dom, dom är mina. Ingen ska
kunna komma och säja att han ska ha dom,
för jag har rätt till dom och dom är mina.
Har du nån mat att ge mej, för jag kan inte
gå till handelsbon. — Var bor du, Sander? —
För att det är du, Maria, så ska du få veta’t.
Det är det tomma torpet mitt mot Morins, på
andra sidan sjön. Jag minns inte längre vad
det heter. Men det kanske du gör, Maria? —
Han visste väl att hon varit där med Sten den
första sommarn han satt inne. Det heter
Sjötorpet, sade hon. — Då vet du väl vem som
äger’t också, Maria? — Ja, det gör jag,
svarade hon där hon stod på vägen och inte kände
sig rädd fast hon var det djupt inne. Han bor
i stan och heter Torpare och är författare. —
Nå, då bor jag hos författarn, Maria. Men
han har ingen mat, och jag vill inte gå till
Morins, för det angår dom inte. — Ska du
stanna länge, Sander? — Det rör ingen, jag
stannar så länge jag vill. Har du nån mat
då? — Hon var inne och hämtade. Hon gick
tyst i köket. Hon stannade vid köksfönstret och
tittade utåt vägen. Han stod kvar, men i diket.
Han visste väl att hon bott en hel månad med
Sten på Sjötorpet sommarn för fem år sen.
Det var ingenting som angick honom. Han
hade ingen rätt, vad han än trodde och
inbillade sig. Hon var en fri person. Och hon
for direkt dit från stan och smet förbi här
på natten med Sten, och smet förbi Morins.
När någon kom gömde hon sig och Sten
gick ut på bron och släppte inte in någon.
En gång var barnmorskan där och frågade
honom direkt. Om hon kommer hit ska jag
be henne gå hem till er, ifall hon vill gå hem,
sade Sten. Då vände barnmorskan och gick.
Ingen förstod att det var ensamhet, att hon
var inne i ensamheten och att ingen kunde
hjälpa henne ur den. Hon gick ut till Sander
med en limpa, ett paket hårt bröd, smör och
ost och den mjölk som fanns, en halv liter.
Den dricker jag genast, sade han. Så slipper
du hämta flaskan. Du kan komma med mat
till mig i morronkväll. — Nej, Sander. — Nå,
då får du göra som du vill, sade han, jag
kanske inte är där heller. Men om jag stannar
så kommer jag ner i morron eller om ett par
dar och hämtar mat. Jag är ingen tjyv, du ska
få betalt. Du ska köpa fläsk som inte är
alltför salt, och korv, för den håller sig väl ett
tag. Och om det finns pilsner så. Jag är ingen
tjyv. —- Nej, Sander, det vet jag, sade hon. —
Jag vill dej inget ont, Maria. Det vet du
väl? — Ja, sade hon matt. — Nu kan du
gå in, sade han. Om jag skulle behöva din
cykel så lånar jag den. Det har du väl inget
emot? — Nej, sade hon. — När jag far
härifrån så kanske jag behöver den, sade han. —
Ja, Sander, sade hon.
Detta ska Berntson få av mig, tänkte hon.
Jag blir en sak som han har i sin handelsbod,
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
