Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Rötmånad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖTMÅNAD
Litografi av Roland Svensson.
I en bergspricka på skäret växer klibbglim.
De vita blommornas doft är honungslen, mild
som törnrosdoft, men den lämnar en kärv
eftersmak i näsan. På de segklibbiga
stjälkarna och blomfodren sitter tätt med döda
knott. Över blommorna och över den blåa
veronican högre upp i sprickan svärmar
tusen-den av levande knott. Det är överdragen luft
nu i skymningen och ett ljumt skvalp kring
hällarna.
All utskärgårdens knott svärmar i kväll.
Man kan se hur de lena luftströmmarna går
fram över skäret. Överallt där det bildas ett
lä, ett bakvatten, bakom bergstupen, bakom
lågvuxna, mossiga rönnar och plattblåsta
enbuskar, där svävar knottsvärmar, lätta som
tobaksrök, liksom uppburna av den
solbad-dade gnejsens värmeutstrålning. Knotten blir
svårare att urskilja allteftersom luften blir
suddig. Men stiger man in i en svärm, hör
man det fina vinandet och känner kittlandet
av de dansande knotten mot ansiktshuden. Och
näsan fångar en fadd lukt av utskärslä, en lukt
som hjärnan alltid förbinder med knott och
spindelväv.
Fastän solen för länge sedan är borta, står
rymden hög och blekt rosa, och upp genom
rymden stiger lätta, glesa, bruna moln. På väg
till båten tar vi en omväg upp över den kala
knuven ovanför boden, och där blir vi sittande
på det ljumma berget, försjunkna i
himla-skådespelet, som ligger så öppet för en i
utskärgårdarna. Den mjuka konturen av
Äng-skärslandets lövskogsdjungel står laddat svart
mot ett varmt skimmer av melongult och
rostbrunt under sotiga, långsträckta skyar. Sundet
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
