Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Ahlström: Vilhelm Ekelund som 1930-talsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM EKELUND SOM 1 9 3 O-TA LS F Ö RF AT T A RE
syn på antiken, men är ingalunda blott och
bart en eftersägare. Liksom för den tyske
tänkaren utgöra för honom Pindaros och den
försokratiske filosofen Herakleitos den
hellenska kulturens blomning. Emellertid är det
ej endast det gamla Grekland, Ekelund söker
sig till: Leopardi, Goethe, Winckelmann, von
Platen-Hallermund, Hölderlin och svenskar som
Tegnér och Ehrensvärd följer han i deras
antikstudium och tolkar deras erfarenheter.
Den antika bildningslinjen i Västerlandet
belyses och en pånyttfödelse av viktiga element
i den hellenska livsåskådningen hävdas som en
oawisbar nödvändighet.
Herakleitos förklarar: ”det mot vartannat
stridande förenar sig; av det olika den
skönaste harmonien, allt uppstår genom strid”.
För Ekelund var denna heroiska inställning,
som anammar livet med dess kval och lust,
lidande och lycka, enda möjligheten att
uthärda tillvaron som ”en skönhetens och själens
förkunnare, en evigt hemlös och fridlös,
prisgiven åt föraktet och vedervilj an, aktad mindre
än ett djur, förhånad av bildningspöbeln,
fattigare än fågeln i skogen, isolerad från livets
luft, hes, hes in i själen av hat och ensamhet
och ångest”.
”Antikt ideal” bär till den grad det
självupplevdas prägel att läsaren ofta har
förnimmelsen av en man som skriver för att bli kvitt
en mardröm. Spänningen är så stor att man
fruktar att den hårt frestade bågen skall
brista — bakom de stolta, upproriska orden
anar man en överkänslig och desperat
människa. Beundransvärd är den diktare som kan
styrka sig med tanken att ”det är en djupt
befriande känsla i att ha erfarit livet som en
outsägligt meningslös grymhet”, eller säga:
”Livet har stenar, livet har blommor, hyenor...
Och det sällsamma är att blomman är i stånd
att sarga ditt hjärta djupare än sten och hyena.
Den som ej vet detta vet ej vad kärlek är.”
VILHELM EKELUND
Har det någonsin sagts vackrare och sannare
ord om kärlekens väsen?
De här meddelade citaten ha ej enbart
hämtats ur ”Antikt ideal”, då tankeinnehåll och
stämning i de närmast följande verken äro
likartade. Man skönjer dock hur vekheten i
Ekelunds natur alltmer kommer till uttryck,
liksom hur hans intresse för harmoniska,
”apol-linska” personligheter som Goethe, Emerson,
Montaigne, Horatius och Epikuros växer.
Under brinnande världskrig utgav Ekelund
oförtrutet nya aforism- och essaysamlingar, av
vilka ”Metron” är den mest betydande.
Villkoren för själens hälsa dryftas och de
fruktansvärda tidshändelsema antydas blott i en
ironisk anmärkning:
”När jag hör talas om tänkare som blivit
pessimister på grund av världskriget, går min
tanke med en viss värme till den berömde
3. — B. L. M. 1940. VIIL
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
