Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Ahlström: Vilhelm Ekelund som 1930-talsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STELLAN AHLSTRÖM
gamle engelske hunden, som av sorg över att
se sin herre förslösa sina ägodelar och ruinera
sin hälsa på oordentligt levnadssätt anslöt sig
till metodisternas kyrkosamfund.”
Ekelund har insett att den man ingalunda
är värd benämningen tänkare, som ej känner
sig själv och sina medmänniskor tillräckligt
djupt, som inte räknar med de primitiva
instinkter och dunkla begär, vilka ligga på
själens botten och som, otyglade av förnuftet,
måste framkalla — och i alla tider
framkallat — dylika katastrofer. Yttre
manifestationer betyda föga för den som känner det
outrotligt onda i den mänskliga naturen. Våldets
och ondskans makter härska i den enskilda
människans själ; Ekelund ser som sin
uppgift att obarmhärtigt slå ner dem hos sig själv.
En gång anför han den nyplatonske filosofen
Proklos’ ord: ”Det är pöbel i varje människa
liksom i varje stad” och tillfogar: ”Aldrig
behövs det högre himmel i själen, aldrig renare
klarhet än då det gäller taga parti mot pöbeln
i dig själv.”
Ett kärnord av Ekelund är: ”De största
hjäl-parne: de som haft sig själva att rädda.”
Kommentarer behövas ej, men man har skäl att
fästa uppmärksamheten vid tanken. Häri ligger
en av de viktigaste nycklarna till hans
författarpersonlighet.
Vilka voro då de betingelser för danandet
av en sann människa, som Ekelund fann i den
ragnarökstid, då människovärdet liksom nu
trampades under fotterna? För att kunnabesvara
denna fråga och visa hans utveckling, hämta
vi ur ”Båge och lyra” (1912) den utmanande
satsen: ”Av allt gammalt dumt snack finns
intet dummare än den gamla käring- och
filologuppfinningen ’ grekernas måtta’. ’ Den bok
kring vilken Ekelunds övriga verk från denna
tid gruppera sig bar, som vi erinra oss, titeln
”Metron” (1918). Ordet är grekiskt och betyder
måtta. Ekelunds hela åskådning har blivit en
annan. Jämnmått kan vara något som
lidelse
fullt måste tillkämpas och får ej förväxlas med
bekväm juste-milieu-ståndpunkt eller
medelmåttighet. Ekelund säger: ”Saktmod, ja. Men
vi glömma icke modet. Och sannerligen det
kräves mod till saktmod.”
En betagande friskhet vilar över Ekelunds
produktion under denna period. Stilen är mjuk
och lugn; ord talade med lågmäld men
inträngande röst. Varma och veka tonfall
framkomma. Stundom erinrar sig Ekelund ett
barn-domsintryck eller ger en naturstämning och
vi få några sidor stor poesi. ”Lyrismens anda
är med fortfarande”, har Hans Larsson med
rätta anmärkt om hans prosa.
De partier i ”Antikt ideal”, som gåvo
inblick i skakande själsstrider, äga ej längre
motsvarigheter. Kampstämningen är densamma,
men passionen är luttrad. Mycket som Ekelund
tidigare vördat, avfärdas som vulgära
”stilig-hetsideal”. I deras ställe sättes ”stil”. Denna
förklaras i sitt innersta väsen vara ”intet annat
än den försvarsställning och hållning mot livet,
som en mycket förstående, mycket lidande, på
en gång svag och stark människa efter många
och hårda erfarenheter lär sig fatta”.
”Kristendomen är platonism för gemene
man” är ett av Nietzsches i all sin överdrift
träffande slagord. Platonismen utgör en av
huvudkällorna till kristendomens metafysik.
Den har gjort mäktigt intryck på
Johannes-evangeliets författare, Paulus och Augustinus
samt genom Plotinos och nyplatonismen övat
inflytande på hela den kristna mystiken. Mäster
Eckehart, Thomas a Kempis, Swedenborg och
andra religiösa snillen, som haft betydelse för
Ekelund, äro i likhet med Emerson och Goethe
gäldenärer hos Platon.
Man kan iakttaga hur under 1920-talet
Ekelunds intresse för denna kungsådra i
Västerlandets kultur fördjupas. — Hans Larsson har
sagt några ord som i detta sammanhang
förtjäna att anföras:
618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
