Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Ahlström: Vilhelm Ekelund som 1930-talsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM EKELUND SOM 1 9 3 0-T A L S F Ö R F A T T A R E
”Kategorien utveckling i den meningen att
ett nytt kommer fram och ett gammalt
försvinner, synes mig inte särskilt tillämplig på
Ekelund. Nytt kommer men det gamla blir
kvar. Snarare kan man, som han själv en gång
gör, tala om nya sidor av hans klimat, som
efter hand uppenbara sig.”
Den starka dragningen åt mystik väcker
genast uppmärksamhet. I Ekelunds, liksom i
de flesta stora konstnärers karaktär, finns ett
mystiskt inslag; hans upptagenhet av
Sweden-borg och Thomas a Kempis kan typiskt nog
dateras långt tillbaka. Först under 1920-talet tar
emellertid detta element överhanden. I främsta
rummet söker sig Ekelund till Hellas, men
stundom kommer han kristendomen mycket
nära. Tidigare såg han framför allt det som
skilde hellensk och kristen åskådning — nu
fäster han sig vid överensstämmelserna. I ”Båge
och lyra” (1912) står:
”Antikens tapperhet återföddes sublimerad
i män som Spinoza, Lessing, Goethe, Lassalle,
Nietzsche. Därmed kristendomen överflödig.”
Aderton år senare skriver Ekelund:
”Kristendom — i kärna — stammar
därifrån vi alla stamma, rena och orena: från den
erfarenhet som ligger i orden ’köttets sinne
är döden’ — från Östern, från Pythagoras,
från Plato. Är en gren — men heller ej mer —
av det stora mänskoträdet Inre Erfarenhet.”
Vi se att det enda som bekymrar Ekelund
är om källorna äro djupa, rena och
vederkvickande. En utpräglad aversion mot
systembildning är kännetecknande och hans religiösa
inställning är konfessionslös. ”Vill du hålla
dig upprätt —: fall, på knä. Endast i vördnad
är människa människa”, lyder en aforism ur
”På hafsstranden” (1922).
II.
Ekelunds verk anta mer och mer karaktären
av uppbyggelse- och andaktsböcker. Man kan
knappast tala om något nytt i hans tankevärld
under 1930-talet, men väl om ett ytterligare
framträngande på förut beträdda stigar. De
böcker vi närmast skola behandla äro ”Lyra
och Hades” (1930), ”Spår och tecken” (1930),
”Båge och lyra 1932” (1932), ”Det andra
ljuset” (1935) och ”Elpidi” (1939).
I det föregående ha vi framhållit det starkt
mystiska elementet hos Ekelund och stanna nu
inför frågan: vad är mystik? Det är ju
meningslöst att — som ofta sker — klistra
etikett på en diktare utan att klargöra vad det
brukade uttrycket innebär. På besvarandet av
den ställda frågan har forskningen nedlagt
ospard möda utan att någon allmängiltig
formel blivit funnen. Om några för mystik
utmärkande drag må dock erinras.
Den är, kan man genast fastslå, en
åskådning som genom fördjupande i den inre
erfarenheten söker nå den sanna verkligheten;
den omgivande världen betraktas i förhållande
till denna som en avbild eller radikalt som ett
sken. Vidare är mystik ett försök att bringa
den motsägelsefulla tillvaron till harmoni, att
förena det oförenliga. Vetenskapens
världsbild behärskas av lagen om orsak och verkan,
och liksom i ett matematiktal kan med hjälp
av givna faktorer det obekanta uträknas. Allt
ligger i kall och klar dager. För den enskilda
människan gives det knappast något, som
säkrare vederlägger denna åskådning än
kännedom om den egna själen, i vilken allt är
kaotiskt och där kausaliteten ej synes härska.
Den, som inträngt i det egna jaget, fattar
tillvaron djupt problematisk och står spörjande
inför gåtor som vardagsmänniskan ej anar.
Där det diskursiva tänkandet förgäves famlat,
vidtar intuitionen. Med dess hjälp ernås
kontakt med det för vanligt förnuft ogripbara, och
att komma i sådan förbindelse med idévärlden,
det sanna varat, Gud, är just mystikerns mål.
I ”Symposion” återger Sokrates sierskan
Diotimas visdom, ”att då och endast då, om
människan ser det sköna, som hon bör se det,
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
