Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Ahlström: Vilhelm Ekelund som 1930-talsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STELLAN AHLSTRÖM
kan hon föda icke skuggbilder av dygden
— det är ju ej en skuggbild, som hon har
beröring med — utan den sanna dygden, ty
det är sanning hon har beröring med”. Eros
symboliserar själens odödlighetslängtan. Platon
förkunnar att man från kärleken till en vacker
kropp genom personlighetsfostran kan stiga
till älskandet av den sköna formen för att så
omsider uppnå Skönhetens idé, som i grunden
är identisk med Det Godas och Det Sannas.
En platonskt färgad erosupplevelse är central
hos Ekelund och med full rätt kan hans
åskådning benämnas ”estetisk moralism”.
Treenig-hetsgudomen kärlek — tapperhet — visdom,
— denna vishetsinspiration av skönhet —
prisas av honom som konstituerande i det
grekiska manlighets- och vänskapssinnet. Helig
gripenhet inför de eviga idéerna ger livet
mening.
Den nederländske sextonhundratalsläkaren
och naturfilosofen Helmont förklarade att alla
som, i likhet med honom, i extasens ögonblick
fått skåda in i livets grund, fattat det som
ljus. I själva verket ha sedan Platons dagar
mystikerna sökt tolka sina erfarenheter med
överensstämmande ord. Från det outsägbara
urväsendet — ofta kallat den andliga solen —
utstrålar ljus, vilket människan kan tillägna
sig endast i den mån hon är ren. En gängse
bild är att mottagaren liknas vid ett kärl, som
för att helt kunna fyllas måste rensas från
slagg. Ett starkt etiskt patos utvecklas
därigenom.
Blott den rene kan fatta de eviga idéerna
eller, som Plotinos säger på tal om intuitionen:
”Ljus ser alltså annat ljus; det ser sig alltså
självt. Detta ljus, som lyser i själen, upplyser
den, d. v. s. gör den förnuftig, d. v. s. gör den
lik sig självt, det högre ljuset.”
Ekelund förklarar helt i denna anda: ”man
mottager i kraft av att man är”.
I ”Elpidi” (grekiskt ord med betydelsen:
åt hoppet) talas om ”en inre sol, under vars
strålningskraft alla olycksfrön förintas” och om
”den manliga egoism, som varit
förargelseklippan för alla de ’varmt humana’, och som all
artistisk feminism skyndat att brännmärka —:
att det gives en musik, som är över patosvärld,
en överkänsla — av ljuskänslighet”! För
begripandet av denna sats fordras några ytterligare
kommentarer. Ekelund använder ordet ”musik”
i dess ursprungliga, grekiska betydelse såsom
benämning på själslig bildning överhuvud.
Med ljuskänslighet åsyftas, som framgår av en
annan aforism, intet annat än sanningslidelse.
”Svartsjukare än ljuset är intet! Men det
ligger uppehållande kraft i medvetenheten, att
genom sin vilja till bundsförvantskap med
ljuset också hava ökat sin risk. Det var kanske
icke minst ur erfarandet av denna kraftström,
som det ordet (icke bara en lek med ord!)
av en svensk man en gång fälldes: Sök
sanningen, och förde den dig till helvetets portar,
så klappa på!”
Benjamin Höijers sats har Ekelund själv
intensivt upplevat.
Vi övergå till frågan vad som egentligen
menas med ”den manliga egoismen”. Svaret
fås i den djuptänkta reflexionen:
”De som haft en spegelblänk mystik för
sinnet såsom konstens och livets, de ha icke
gjort stort skrål. Det är de som ej varit nog
fördjupade i sig själva, som äro de egentliga
’subjektiva’, de som aldrig nå till mognad,
alltid göra skrål, prata bredvid och skela. Att
bliva full av sig själv är vägen till det självets
glömska, som är stämpeln på all fullkomning.”
En äktmystisk tanke i sanning! Osökt erinrar
man sig Thomas a Kempis’ ord:
”Om du vill äga frid och sannskyldig
invärtes enhet, är det nödvändigt att du
åsidosätter allt annat och har uppmärksamheten
riktad på blott dig själv.”
Överensstämmelserna mellan de anförda
uttalandena ligga i öppen dag, men om någon
”påverkan” lönar det sig ej att tala. Den
holländske munken från det femtonde och den
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
