Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Ahlström: Vilhelm Ekelund som 1930-talsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STELLAN AH LST ROM
som i så många andra, förutsattes är obillig.
Han utgår från den tanken att envar har
Plutarchos på sina fem fingrar. Så är som
bekant ingalunda fallet.
Det har ofta påpekats att de sista
aforism-samlingama i sin helhet blott äro tillgängliga
för ett begränsat fåtal redan därigenom att
grekiska citat utan översättning fylla sidorna.
Ekelund anser i likhet med Goethe bildning
som icke har antiken till grund för flack och
värdelös. Givetvis har han ej underlåtit att
iakttaga hur vetandet om den romerska och
hellenska forntiden är statt i utdöende, men
han rättar sig ej därefter. Denna envishet
sammanhänger med ett av Ekelunds allra
vackraste drag: obenägenheten att söka publikens
ynnest och böja sig för dess krav. Men går
han inte för långt i sitt oavhängighetsbegär?
Man får vara Ekelund tacksam att han är
trogen sin egen genius, men samtidigt kan
man beklaga att denna tvingar honom att göra
sina verk än svårtillgängligare genom rent
yttre och formella egenheter. Låt vara att
kunskap i grekiska ej är oundgängligen nödvändig
för fattandet av hans sista böcker, så är det
dock skada att åtskilligt i dem går en förbi.
Den som utan dessa insikter läser dem behöver
emellertid, som torde framgå av denna
uppsats, långtifrån bli lottlös.
Allvaret är kännetecknande för Ekelund. Sitt
diktarkall fattar han som en helig mission.
Hans ärelystnad består i att icke nedskriva en
sats som han själv ej prövat. Ord och
handling, lära och liv böra vara ett.
”En enda maxim, som leves, är en större
rikedom än den mångsidigaste lärdoms- och
förståndsbesittning. Ty, ett sådant förhållande
öppnar förbindelse med hela området av
mänsklig nyhets-värld.”
Han ger sin åskådning in nuce då han säger:
”Livet är för allvarsamt, för skrämmande!
Hur avväpna detta allvar, detta fruktansvärda?
De bäste ha endast haft ett svar —: genom att
taga det — på allvar.”
Allvaret utesluter emellertid ingalunda
glädjen — tvärtom. Ekelund skyr ”den billiga
glädjen”, men tonen är högtidlig och gripen
då han förklarar:
”Att glädje är möjlig — för en varelse av
en sådan belägenhet som en människas —, ja,
det är en sak av mycket allvar.”
Albert Nilsson förklarade på sin tid att
Ekelund inte besitter humor i det han hänvisade
till hur denne med indignation reagerar inför
ett flertal företeelser, där bruket av denna gåva
skulle kunna tyckas berättigad. I ”Det andra
ljuset” finns en starkt kritisk iakttagelse
angående denna egenskap. Bland annat yttras:
”Svenskarna äro stolta över sin humor. Det är
till att gråta åt.” Utrymmet förbjuder tyvärr
ett dröjande vid synpunkterna, vilka måhända
ej innehålla hela sanningen, men väl åtskilliga
beaktansvärda — och bittra — sanningar.
Det förtjänar antecknas i vilken hög grad
Ekelund är upptagen av att dryfta frågor
rörande vårt folks kynne. Han vill ”icke
förtvivla över den bestialiska glädje vid det lagom
platta, som nu förkunnar sig såsom blomman
av den svenska nationalkänslan” utan anser
att det gäller ”uppbesvär j a, återuppväcka de
vackra dagarne av svenska bildningstankens
liv: svenskt höglands vackra stolta allvars drag,
vars linjer en gång grytt, och släckts — vars
spår och linjèr nu förödas”. Innerst inne vet
han att den svenska karaktärens skönaste
egenskap består i att känna oändligt djupt under den
lugnaste, kallaste yta. Gallisk espri — liksom
kvickhet överhuvud — har däremot ingen vän
i Ekelund och en Anatole France avskyr han.
Bland Eckeharts predikningar intager ”Om
avskildheten” en rangplats. I syfte att ernå full
koncentration är det för honom, liksom för
mystici i alla tider, en bjudande
nödvändighet att leva i ensamhet, fjärran från världens
ävlan. Ekelund säger:
”Bättre vara rädd för människorna än vara
rädd för ensamheten. Ty ensamhet är livsgrun-
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
