Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stellan Ahlström: Vilhelm Ekelund som 1930-talsförfattare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM EKELUND SOM 1 9 3 0-TA L S F Ö R FA T TA R E
den, sanningslivs villkor, ljuslivs källa. Vad
är det jag fruktar hos människorna? Mörkret,
— ensamhet!”
Avskildheten innefattar emellertid även annat
än ett skyende av den yttre tillvaron. Man
måste skilja sig, bevisa sin rätt i kamp mot
allt som förstockar hjärtat. Ju längre bort
diktaren kommer från gemensamhetslivet, desto
starkare blir synen av det väsentliga. För
ett klart urskiljande av linjer och konturer
behöves ett visst avstånd och så kan skalden
och tänkaren först uppnå stor verkan genom
att undandraga sig trängseln vid torgen. Genom
att bortse från det tillfälliga skådar han
det oföränderliga och eviga och han mister
— anser Ekelund — intet men ”kan vinna eller
hava det goda hoppet att vinna: en frisk och
klar värld hos några få människors sinnen att
verkligen vara till uti, vara levande och
välkommen hos”. Och han tillägger: ”Är det
ringa uppgift?”
Skriftställarens problem och särskilt hans
inställning till publik sysselsätter städse
Ekelund, som med Schiller vet att:
wer den Besten seiner Zeit genug getan,
der hat gelebt für alle Zeiten.
Denna till ytterlighet aristokratiska
uppfattning utvecklas i åtskilliga maximer. Ekelund
ställer stora krav på läsaren, men i andens
värld fås intet gratis och den som ej skyr
mödan att tillägna sig hans konst får rik lön.
Egentligen blir man aldrig färdig med den,
ständigt eggande vilj a, upptäcktshåg och fantasi
samt därjämte förlänande visdom, befruktar
den tankelivet. Vanligen förhåller det sig ju
så med böcker att man förströdd ögnar igenom
dem och aldrig kommer på tanken att ånyo
skänka dem uppmärksamhet, vilket de i flesta
fall heller ej förtjäna. Vilhelm Ekelund gör
man däremot skäl i att läsa med penna i hand.
Allt beror dock ytterst på läsarens egen
mottaglighet. Äger denne förmågan av erinring,
att med poetisk sensibilitet fatta tankar och
stämningar, att sätta aforismerna i samband
med egna rön, då skall Ekelund för honom få
avgörande betydelse.
”Det högsta en författare kan meddela är
troserfarenhet. Men där ha alla förnäma böcker
en betänklig likhet: de kunna icke läsas annat
än genom att levas.”
Ekelunds språk har på sistone häcklats och
framställts som hart när obegripligt. ”1 allt
fint spel är det anspelningen, som är det
finaste”, säges i ”Elpidi”, och säkert är det
i främsta rummet de talrika allusionerna som
lägga hinder i vägen för fattandet, men den
höggradigt personliga vokabulären bidrager
även därtill. Ekelunds svenska är ej
lättillgänglig, men beskyllningen för oklarhet kan
i de flesta fall tillbakavisas. Stilen är absolut
särpräglad och besitter sällspord skönhet.
Liksom på känsligaste våg vägas orden, vilka
användas i sina grundbetydelser utan hänsyn
till vad de under vardagslivets nötning fått
för mening. I förbigående må anmärkas att
Ekelund fortfarande brukar gammalstavning.
Vid Heidenstams frånfälle skrevs flitigt i
pressen om ”andligt hemvärn”, ”andlig
för-svarsberedskap” och dylikt. Trots att uttrycken
kanske inte äro särskilt originella eller
välvalda och för övrigt redan blivit ohjälpligt
banala kunna vi utgå från dem och därtill
knyta en maxim av Ekelund:
”En luxus, som bildning och konst, kan i
grunden endast som nöd försvaras. Där kultur
blivit hantverk, kvinnogöra — behöver den
intet försvar.”
En samtidigt tidlös och aktuell tanke! Vad
innebär kultur när den gör skäl för namnet
och är värd att värna? Se där en fråga som
ständigt på nytt måste besvaras. Nu är den
brännande.
”Andes på en gång enkla och vanskliga
ställning mot världen” utgör föremål för alla
Ekelunds undersökningar. Han vet att, som
623
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
