Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Ruin: Gengångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENGÅNGARE
mörker och död. På samma sätt med min
upplevelse av rummet. Ej heller det är för mig
längre ett likformigt kvantum, utan någonting,
i vars olika riktningar skiftande mystiska
makter uppenbara sig.
Jag hör fågeln ropa i söder — i ett stort
och tomt rum, fjärran från livets stämmor.
I väster, tätt intill barrskogen, reser sig ett
högt berg ur vattnet. Det är kalt och naket,
som grå skabb i den gröna vegetationen; en
stygg plats i allmogens tycke. Endast här och
var i klyftorna några magra granar och tallar.
Men det som utifrån sjön ter sig kalt och
torftigt är rikt på många under, bara man
står där själv. Åt söder lyser havet som en
blå skål över de låga martallskronorna. Åt
sydväst synes Bogaskärs lotsstuga i gattet
mellan Stor-Fagerö och Lill-Fagerö. Som en
hjord av stelnade sjöar breder sig kobbarnas
buckliga granit över vattenytan. Och åt väster
skvalpar Kyrkfjärden sina vågor i kvällssolen
mot bergväggen, som det järnhaltiga
sten-vattnet ådrat rostbrunt och där det växer
sten-söta i räfflorna och blå viol.
Under mina pojkår var detta en värld, som
ingenting på hela ön kunde jämföras med.
Fruktträdgården och hängbj örkarna och
tall-mon hade jag inramade i fönsterrutorna från
det jag vaknade på morgonen. Men med berget
var det annat. Det låg utanför min omedelbara
synvidd, det undandrog sig varje kontroll. Att
smyga sig ut på branterna mot sjön var ett
slags självständighetsförklaring. Hemmet låg
på andra sidan klippvallen, det tycktes
upphävt och obefintligt med ens. Allt det ordnade
och tillrättalagda fanns ej mer. Här tog det
obekanta vid, här låg äventyrets värld.
Jag hade under några somrar en dansk
kamrat, som var ett par år äldre än jag och
alltid skulle leka här. Vi klättrade i branterna
som indianer i Klippiga bergen, vi tryckte oss
mot bergväggarna som plattreliefer för att inte
förlora balansen. En röd granitplatå
förvandlade vi till ett ointagligt fäste — av gråsten
och gammalt tegel, som vi båtledes
transporterade till platsen, kastade vi upp våra
bröstvärn och höllo vattnen rena med i bergen
dolda batterier, av vilka bara kanonrören av
vinddriven props kunde ses. Det var Nordens
Gibraltar. Ännu ligger det tegelgrus i
skrevorna. Och här var platsen för skattgrävandets
plötsligt uppflammande och lika hastigt
över-ståndna febrar. I sprickor, som kölden och
isen skjutit, bröto och bände vi med en iver
som om kostbarheterna legat bara en tum
under våra bräckdons skarpa spetsar. Och
våra lägereldar lyste i skymningen över sjön
och röken hängde i bergvecken och sögs ut
över den blanka vattenspegeln och lade sig
i blåa ruvande våder över den.
Och ändå är det ingenting av allt detta jag
främst minnes, när jag tänker på berget här
på ön.
Ofta när vi kommo ut på trappan i klara
augustikvällar och himlen låg stjärnbeströdd
började far tala om stjärnorna. Han kunde
stiga upp på berget för att ha himlavalvet
riktigt klart och rent. Han pekade ut för mig
himlens alla celebriteter: Mars, vars
kopparöga dubblerades i sjön, Venus, som hängde
som en droppe kvicksilver i granens svarta
skate, Polstjärnan, liten som hålet efter en
passare, Karlavagnens fimmelstång, Lilla
Björnens gnistrande smycke, Vintergatans puder
av vita världar och andra stjärnors blossande
eldar. Far hade alltsedan sin studenttid älskat
att dväljas i den tyska spekulationens
öderymder. Det märkte man ofta på hans tal, som
var ganska abstrakt och livsfrämmande.
Överhuvud föreföll han att observera ganska litet
av det som låg omkring honom. Skulle han
ta notis om jordiska ting, så skulle han helst
upptäcka dem i sin kikare, som han här på
landet sällan försummade att bära vid sin
627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
