Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Kättaren, anarkisten och det rätta - Anmälda böcker - Grønbech, Vilh., Kampen för en ny själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
KÄTTAREN, ANARKISTEN
OCH DET RÄTTA
Det berättas om Harriet Löwenhielm — i en
intim biografisk essay — att hon en gång mot
slutet av sitt liv uttryckte saknad över att gå
bort — ”för det finns nog ännu mycket på
jorden som jag skulle kunnat fatta, och så
ville jag bra gäma se en tropisk urskog” ...
För henne, den djupt originella, låg det en hel
värld i ordet fatta, (fatta lika med omfatta
något i alla dimensioner — uppifrån,
nedifrån, inifrån, utifrån — förstå det i sitt
väsens grund och smälta om det till sitt eget
utan att därför ge upp sin personlighet).
Den som har förmågan att fatta i denna
genialt ursprungliga mening kan kanske också
mer än andra ”fattas av” krafter utanför sig
själv. En kritiker till exempel, som möter olika
diktverk, måste inför dem ha en stegrad
mottaglighet, måste fatta dem som nya världar
och i viss mån göra sig identisk med diktaren.
Men i sin kritik skapar han något nytt: en
bild kanske, som är mer intellektuell än det
dunkelt poetiska verket, som bringar dess idé
till medvetenhet och sätter fingret på oklara
punkter och därigenom till och med ingriper
rättande och förändrande. Synden på det kri-
VILH. GRØNBECH: Kampen för en ny själ. Natur
och Kultur 1940. 6: 50.
ELISABETH TAMM och ELIN WÄGNER: Fred
med jorden. Bonniers 1940. 2: 25.
tiska området heter att förvränga, och den
mest komprometterande dumheten är att
tillönska diktaren en annan natur än den han
verkligen har och att rätta eller döma honom
efter ett personligt eller allmänt
riktighets-schema som finns inom kritikerns egen
bornerade själ. Om kritikern tar saken på allvar
och inte är ren journalist eller enkel
reklam-makare måste ett ideal av fullkomlig
uppfattning och fullkomlig nyskapande tolkning
föresväva honom. Men av erfarenhet vet han att
en sådan elitprestation endast skralt och
styckevis går att förverkliga. Han måste med andra
ord erkänna sin brist och ofullkomlighet, men
älskande och strävande närma sig den inre
bilden av en änglakritiker, i ständigt hat till
sin begränsning och utan att frestas att skruva
ned idealet till något måttligare. Detta låter
gammaldags och som en truism, men är en
sanning, en av de sanningar som genom
schablontänkandet långsamt har nötts ut för
att i dessa yttersta dagar hotas av total
förintelse. ”Truismer” är kanske det enda man
bör skriva just nu.
”Fatta” och ”fattas av” kan sägas vara
kärnbegrepp i professor Vilhelm Grønbechs
av Honorine Hermelin sammanställda bok
”Kampen för en ny själ”. Den består av två
stora personstudier — ett fragment ur Grøn-
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
