Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Margit Abenius: Kättaren, anarkisten och det rätta
- Anmälda böcker
- Grønbech, Vilh., Kampen för en ny själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
bechs bok om romantikern Friedrich Schlegel
och en monografi över Harald Høffding —
och den inledes och avslutas med
kulturfilosofiska essayer, varav den sista, med titeln
”Vårt århundrades myt”, är det ojämförligt
viktigaste i samlingen. Det är en dunkelt rik
bok, i förstone irriterande genom sin
ordrikedom, som inte blir pregnantare i
översättningen. (Ord som ”berikelse”, ”kärleksfullhet”
och dylika skulle anmälaren kunna ”hata av
hel håg” för att citera den eldige Rolf
Norden-streng.) Lättillgänglig är inte Grønbechs form.
Författaren älskar att föra den aningslöse
läsaren vilse långa stycken för att plötsligt
hejda honom vid missförståendets avgrund.
Men ”Kampen för en ny själ” är dock en
mycket fängslande bok som griper djupt in
i vår tids viktigaste problem: opersonligheten.
Den är på samma gång konstruktiv och
genomlysande. När man har trängt in i dess värld
och fattat den, ser man den dels som en
byggnad av sinnrikt originell struktur, dels har
man en känsla av att följa någon som gräver
sig djupt ned för att därefter arbeta sig
tillbaka med återvunna skatter. I vår tid har
originell kommit att betyda ”en som hittar på
något nytt”. Nytt, nytt är journalismens skri.
Grønbech däremot är en av dem som skriver
”truismer”; han är en modern ande på väg
för att finna ursprungsorden.
*
I sin syn på vår europeiska kultur
undersöker Grønbech framför allt det som med ett
gammalt nytt ord kallas myt, det vill säga
den öververklighet, den bild som stiger ur
ett folks diktning, kultur och religion. Han
följer här två tendenser. Den ena går ut på
att förneka världen. Livet är en pilgrimsfärd
bort mot ett hägrande paradismål i fjärran.
Målet heter ibland det himmelska paradiset,
ibland evolution och framåtskridande.
Människan är en pilgrim som skall förädlas och
fulländas efter en på förhand given
riktig-hetsbild, som kan heta den harmoniska, den
humana, den normala — och kanske just nu
den effektiva — människan. Världen är i stort
sett ond och pilgrimen skall vara i världen
men icke av världen. En modern företeelse
som kapitalism härleder Grønbech bestickande
ur munkens världsförnekelse i cellen. Ty för
både munken och rentiern gäller det att
komma ifrån den onda världen och dess möda
för att uteslutande ägna sig åt själens
förädling, respektive fritidens njutningar. I själva
verket är vi framme vid det abnorma
tillståndet att arbetet för stora skaror av
människor är ett nödvändigt ont och fritiden det
enda viktiga.
Denna tendens till förädling, till
fulländning in infinitum sätter viktiga krafter inom
och utom människan ur spelet genom att på
det mest ödesdigra sätt förneka dem. Ty det
är inte allt i människan som är harmoniskt,
humant, normalt, effektivt! Verkligheten har
härigenom blivit allt trängre och vår kultur
karakteriseras av Grønbech målande med
epitetet ”snäv”. Vem har inte i denna tid för
onda drömmar kippat efter andan i en känsla
av att befinna sig i säck. — ”Hur kan ni
ha det så där? Längtar ni inte bort ifrån
det?” säger fåglarna till den uppstudsiga
jordråttan i en modem fabel om opersonlighetens
problem. ”Nej”, svarar den oborstade, ”vi lär
något annat om längtan än ni. Vi ska inte
följa efter vår längtan. Den ska flyga ensam
långt borta, och vi ska sitta nere i jorden och
kika på den genom ett litet hål. Vi kallar det
att fantisera. Det får vi göra. Vi får sjunga
sånger om vår längtan också, hur den flyger
på starka vingar och sånt. Det får vi göra,
och fantisera så mycket vi vill, bara vi hålls
där vi ska och pratar som vi ska. — Då säger
du det som inte kan vara, sade fåglarna. Sång
kommer av det som är och av det som vill bli
till.” Originalitet får med andra ord inte finnas,
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Sep 22 17:11:26 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-8/0048.html
