Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekelöf: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Strindberg, August, Ett drömspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
FR AN BOKHYLLAN
AUGUST STRINDBERG: Ett drömspel.
Stockholm 1901.
När jag häromkvällen läste i Jobs bok, det
vill säga hoppade över Elifas från Teman,
Bildad från Sua och Sofar från Naama för
att ägna mig åt Jobs träta med Gud — jag
hade glömt att den ställvis var så bitter och
nästan hätsk — föll mig plötsligt i minnet en
detalj i början av ”Ett drömspel”, som jag
något tidigare läst om. Det är en detalj som
man mycket lätt glider över men som kanske
ändå får anses innehålla några nyckelord:
Modern kallar till sig sonen-officeren och
förklarar sig vilj a säga honom ett ord för livet,
eftersom hon känner att hon snart skall gå
bort. Förmaningen lyder: ”Trät aldrig med
Gud!”, och när han frågar henne vad hon
menar med det, förtydligar hon: ”Du skall icke
gå och känna dig förorättad af lifvet.” Han
söker urskulda sig, hänvisar till en orättvisa
som man en gång begått mot honom, som
etsat sig in i hans minne och givit en ”skef
inriktning” åt hela hans liv, men får av modern
i stället påminnelse om en bortglömd
försyn-delse som kommer kontot att väga jämnt och
annullerar hans klagomål.
Som så ofta hos Strindberg rör det sig om
futila vardagsting, rena barnsligheterna tycker
man, men man dröjer ändå ett ögonblick vid
detta ”Trät aldrig med Gud!” från den annars
med Gud och människor så trätlystne
Strindberg.
Var förmaningen ett barndomsminne för
tjänstekvinnans son? Eller gav honom ”Ett
drömspel”, denna höjdpunkt i hans senare
alstring, några stunder av vemodig klarsyn,
av objektiv syn på sig själv?
”Ett drömspel” är väl dunkelt i mycket, men
människans träta med den evige är ett klart
och tydligt huvudtema. Advokatens och
dotterns tvister, fakulteternas träta framför den
öppnade dörren, diktarens klagoskrift (uppläst
av dottern), kolbärarnas missnöje, allt är
exempel härpå. Stycket avslutas ju också
för-soningsvis med ett slags parad, där personerna
en efter en får lägga sina mellanhavanden
med livet och Gud på elden, ja, vad teologen
beträffar kan man nästan säga att han lägger
bort Gud själv.
Och den gåtfulla, onda fén Kristin, som
klistrar och klistrar ”tills de inte kan andas”,
försvinner även hon, klistrande in i det sista.
Är hon en symbol för j agf örblindelsen, för
bristen på översyn och överseende? Fastän hon
visar sig bara ibland kan man säga att hon
är osynligt närvarande i så gott som varenda
scen — som en mystisk kolera på Skamsunds
kuranstalt eller en hemlig siffra som förändrar
talet i Fagerviks gula skolhus, där styckets
kanhända mästerligaste scen spelar.
Nej, att trätan är huvudtema i ett verk av
Strindberg, det är inte märkligt. Märkligare
är det sätt på vilket han för en gångs skull
behandlat sitt tema.
För om man ser rätt på saken är det inte
trätan som sådan det gäller utan just det
meningslösa, förutbestämda, tvångsmässiga i
trätan. Vi har ju alla en medfödd platonisk
abc-bok och vi vet så väl hur världen och livet
’borde’ vara, men när det kommer till kritan är
det som förgjort. Vi gör upp förnuftiga, klara
och strikta planer, men förverkligandet av dem
möter oöverstigliga, mystiska hinder. Vi grips
av försonliga känslor mot ovänner — det hela
gällde ju, noga sett, en bagatell! — men
kommer vi inom räckhåll för deras personliga
emanationer är ovänskapen som förut. Samma
sak i drömmen. Vi drömmer att vi går i bara
skjortan på en folkrik gata och känner det
mycket obehagligt men undrar samtidigt hur
i all världen vi kunnat komma i en sådan
situation och har ett dunkelt medvetande av att
det hela är vanvettigt och osannolikt — en
dröm... eller vi drömmer skoldrömmen och
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
