Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Zetterholm, Tore, Stora Hoparegränd och Himmelriket, anmäld av Artur Lundkvist - Maury, Lucien, Panorama de la littérature suédoise contemporaine, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
danslokal, en liten karaktärsfast
strumpför-sälj erska, som får många besvärligheter med
denne självupptagne slarver.
Njutningslystnaden för honom på villovägar och han blir
lurad på den uppfinning han gör. Därefter
genomgår han en resultatlös operation för en
hjärntumör och får veta att han troligen inte
har långt kvar att leva.
Där, i bokens sista tredjedel, övergår
skildringen i jagform och vinner samtidigt
betydligt i intresse och intensitet. Hans dödsfruktan
som håller på att göra honom vansinnig, hans
desperata livshunger, hans nyckfulla
självhävdelse, hans mardrömsfyllda ensamhet: i detta
finns något upplevt och skakande, som den
konstlösa framställningen inte kan ödelägga.
Han lär sig mödosamt att tänka även på andra
och stundtals glömma sig själv. Ännu när han
går omkring och förlåter sina fiender sker det
på ett förolämpande, egocentriskt sätt; men
genom att återknyta till flickan som han stött
ifrån sig når han en viss försoning med sitt
öde. Mer än något annat är det hennes levande
kropp, hennes fysiska närhet, slutligen även
hennes havandeskap, som in i det sista blir
honom en tröst. Det må i grunden vara
överromantiserad biologi, som kanske i
motsvarande situation i verkligheten inte skulle visa
sig bärkraftig som illusion, men romanen når
likafullt i detta avsnitt ett slags befriande extas.
Författarens förmåga att skriva är
emellertid obetydlig eller obefintlig; hans bildspråk
hör till det hopplösaste man sett (hissen glider
som en råtta, kroppen befrias ur klädernas
snår etc.). Men även om man inte tror att
han någonsin kan bli någon ordets konstnär
behöver han därför inte vara dömd. Som
bekant behöver en romanförfattare inte
nödvändigt kunna skriva; han kan ha sin styrka
i andra egenskaper. Och det är inte omöjligt
att Tore Zetterholm har vissa av de tillgångar
som är av vikt för en romanförfattare. Han
har en naiv ståndaktighet i framförandet av
förloppet även genom de trivialaste
tilldragelser, en envishet i greppet som slutligen
leder till åtminstone ett slags uthållighetsseger.
Sådant tyder på diktarlidelse och skapardrift;
men författaren är heller inte hämmad av
någon större kritisk förmåga, ännu så länge.
Artur Lundkvist
Fransk syn på svensk litteratur
LUCIEN MAURY: Panorama de la littérature
suédoise contemporaine. Editions
du sagittaire. Paris 1940.
Ungefär samtidigt med den katastrof,
varigenom Frankrike, med ännu oöverskådlig
skadeverkan för Europas kultur, bröt samman och
krossades, utsändes i bokhandeln en liten
prydlig volym, som hjälplöst måste ha drunknat
i syndafloden. Enstaka exemplar ha dock letat
sig fram till vår avlägsna kust och ha alla
förutsättningar att här bli omfattade med
särskilt intresse — det är nämligen frågan om
monsieur Lucien Maurys ”Panorama de la
littérature suédoise contemporaine”. Man får
söka efter en varmare, trofastare vän av vårt
land än föreståndaren för det svenska
studenthemmet i Paris. Alltsedan han som ung
universitetslektor tillbringade åren 1900—06 i
Uppsala har han oavlåtligt, i tal och skrift,
i förlags- och översättningsverksamhet, i arbetet
för studentutbyte och universitetsförbindelser,
verkat för att i sitt hemland sprida kunskap
om och intresse för svensk litteratur och svensk
kultur. Det har varit ett mödosamt, ofta
otacksamt arbete, som nu senast satt frukt i denna
studie över vår moderna litteratur.
Man läser boken med rörd tacksamhet över
att vårt land alltjämt äger en sådan vän — de
äro inte så många! — en vän, som inte blott
är osjälvisk och hänförd utan därtill
häpnadsväckande kunnig, djupt initierad i allt som
rör vår diktning och våra andliga traditioner.
Hur ofta hör man inte här hemma det tanklösa
och översittaraktiga talet, att svensk litteratur
inte är värd att läsas, att endast utländska
böcker i original eller översättning äro
njutbara! Det skall vara en fransman, som låter
oss höra, att vår litterära import är orimligt
och orättvist stor i jämförelse med vår export
(sid. 84)! Men så har denne fransman också
kunnat ge en översikt över vår litteratur, som
i fråga om fullständighet inte lämnar något
övrigt att önska, och som bygger både på egen
förtrogenhet, egen upplevelse och på ingående
kännedom om svensk forskning och kritik, dess
synpunkter och resultat. Vad man någon gång
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
