Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sønderby, Knud, De kolde Flammer; Klitgaard, Mogens, De røde Fjer, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
resignerat samförstånd, med ett kommande
barn som påtryckningsmedel. Detta slut lämnar
läsaren i en viss förlägenhet efter det
passionens flyktförsök som dittills uppfyllt boken.
Var det ingenting annat, blev verkligen
ingenting borttappat på vägen? Hemingway
slutförde saken på ett annat sätt: med kvinnans
död. Det var den tragiska lösningen, detta är
den vardagliga.
Den kärlekspsykologi Sønderby utvecklar är
dock ett ambitiöst försök, med både talang och
erfarenhet bakom. Tonen är lättare än den
bakomliggande ansträngningen och resultatet
är på intet sätt påkostande att ta del av. Boken
rymmer också annat av intresse, i första hand
en rad bifigurer: den jovialiskt pompöse
läkaren som uppbär sin omfångsrika mage på
ett sådant sätt att normalare personer verkar
missbildade bredvid honom, sjuksköterskan
av proletärursprung som spelar fri och glad
primadonna i koloniens ödslighet,
uppsynings-mannafrun som från ungdom till ålderdom
bevakar livet från sitt högtbelägna fönster,
grönländaren Ringsted som förträngt sin
grönländskhet till förmån för en danskhet av
prak-tiskt-förnumstigt slag men vid förlusten av
hustrun och barnet går amok och försvinner
inåt snöregionerna. Och man minns mycket
bra den unga grönländskan som varit i
Köpenhamn, dansat på Lodberg om söndagarna och
blivit en riktig dam; hon passar inte längre
i föräldrarnas lilla, späckluktande hydda, men
väntar med elementär tålmodighet på något
som ska hända henne och svarar på allting
med sitt oföränderliga ”Jeg ved snart ikke”.
Det finns en typisk scen när Vase och hon
under en kvällspromenad lägger sig bredvid
varandra på rygg i snön och länge under
tystnad blickar upp i den fantastiskt flammande
norrskensrymden. Grönlandsskildringen tränger
sig för övrigt aldrig på, men utgör en
övertygande bakgrund. Sladdret snor sig som en
rök kring husen, fångstmannen flår sitt byte
vid stranden, ungdomen springer omkring
utomhus hela sommarnatten under låga skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
