Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Cloete, Stuart, Spana mot gryningen, anmäld av Artur Lundkvist - Bullett, Gerald, Juryn, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
är fullt tredimensionella och hållna i en
alltigenom kraftig stil; de handlar inte bara med
övertygande hänsynslöshet utan flammar även
häftigt i lidelser och grubblar i anden. Deras
meditationer står i den rätta samklangen med
det överväldigande episka i deras livsföring
och i den omgivande naturen; de förnimmer
fläkten av människans flyktighet på jorden och
försöker med sina erfarenheters hjälp inpassa
henne i ett mönster som kan skänka betydelse
och försoning. Med en realism som är ämnet
värdig ger författaren även alla detaljer av död
och våld. Den ensamma hönan trampar i den
stupade boerns blod och mönstrar hela golvet
i rött. De fångna buschmännen ligger
bakbundna i solskenet och får munnen fullstoppad
med salt för att tvingas förråda sina
hemligheter. Negertruppen kastar sig på hövdingens
vink över en flodhäst och fångar honom med
blotta händerna, omlindande sina avklippta
lemmar med läderremmar. Stundom infogar
han dylika episoder på ett utstuderat sätt, som
till exempel honungsfågeln som mitt under
den häftiga striden mot buschmännen fladdrar
kring hjälten för att få honom med sig till ett
bisamhälle eller den granna tuppen som på ett
mycket symboliskt sätt blir halshuggen inför
den lilla flickans ögon strax före de fem
boernas hängning.
Det är realismen i äventyren, de ypperliga
detaljerna av folkliv och otämd natur som ger
denna bok ett värde utöver den blotta
underhållningen. Det är ingen dålig början på ett
enklare slags epos, som kanske i nya volymer
kommer att följa flera boergenerationer fram
till kulminationen i det desperata kriget med
engelsmännen. Artur Lundkvist
V ittnespsy kologi
GERALD BULLETT: Juryn. Översättning av
Birgitta Hammar. Wahlström &
Widstrand 1940. 9: 50.
Gerald Bulletts ”Juryn” har redan på
förhand framträtt med anspråk på en plats på
best-sellerlistan, och det är naturligtvis inte
uteslutet, att den kommer att infria dessa
för-läggarförhoppningar. Den har åtskilliga av de
egenskaper, som under gynnsamma
omständigheter för övrigt bruka framkalla publiksuccéer.
Den handlar om ett mord och en hel del om
erotik, den är rappt skriven med mycket
dialog, och den ger ungefär samma spänning och
avspänning som en medelgod kriminalroman.
”Juryn” är nämligen inte en kriminalroman
i vanlig mening. Den förhåller sig till den
genren alldeles som ett par av James Hiltons
böcker: det kriminella problemet ligger inte
i centrum för författarens intresse utan är
snarare ett tekniskt hjälpmedel. Det är för
övrigt inte bara av en slump, som man nämner
Hiltons namn i sammanhanget. Det händer
faktiskt, att man kommer att tänka på honom
under läsningen av Bulletts roman. I
teckningen av huvudpersonen, den för mord på
sin hustru anklagade Roderick Strood, finns
det drag, som påminna om Hiltons sätt att se
på sina ”hjältar”, och flertalet av juryns
medlemmar har nästan lika ostadigt fotfäste i
tillvaron som människorna bruka ha hos Hilton.
Men därtill inskränker sig också likheten, som
närmast kan karakteriseras med orden simili
och äkta. Det är hårt, men det kan inte hjälpas:
Bulletts bok är en skrivbordsprodukt. Man har
aldrig ett ögonblick en känsla av, att
författaren har upplevat, genomlidit något av det
han skildrar. Han ser på sina figurer med det
klara intellektets ironiska blick, och han kan
vara obarmhärtig mot de svaga och dumma.
Men rent tekniskt är han utomordentligt driven.
Han bygger upp sin roman med samma
målmedvetna säkerhet som muraren ett hus, och
han tar sällan miste på effekten.
Huvudhandlingen är alltså ett triangeldrama:
mannen som slites mellan två kvinnor, hustrun
och älskarinnan. Det slutar med, att hustrun
dör och mannen anklagas för mord.
Originellt kan det knappast kallas, och psykologiskt
har det föga att ge. Författaren har, som sagt,
knappast intresserat sig nämnvärt för
problemet. I stället har han riktat sina blickar
på de människor, som ska fälla avgörandet
i fråga om Roderick Stroods liv eller död. De
flesta av juryns medlemmar ha i sitt eget eller
sina närmastes liv upplevat en äktenskaplig
konflikt, som anknyter till det föreliggande
fallet, och de bedöma detta utifrån sina egna
erfarenheter, sin egen uppfattning om moral
och omoral snarare än ur frågeställningen
skyldig eller icke skyldig. I dessa korta, skissartade
bilder av människor och människoöden kommer
författarens obestridliga psykologiska
skarp
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
