Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Cather, Willa, Skuggor över klippan, anmäld av Margit Abenius - Day, Clarence, Pappa och vi, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och dotter som hushållar i den lilla våningen
innanför apotekarens butik, är berättelsens
huvudpersoner. Auclair är en av dessa milda,
reflekterande män, föga praktiska, men med
fri och sökande tanke, som Willa Cather så
gärna skildrar. Hennes manliga personer har ju
ofta ett världsfrånvänt drag. Kvinnorna i
hennes böcker är mer livsglada och starka. Och
en av de mest intagande är onekligen den
trettonåriga Cécile Auclair. Hon har en
gammal kulturs naturliga värdighet och livsstil
i blodet, men på samma gång är hon helt och
hållet ett barn av det nya landet, en blivande
pioneer mother åt kanadensare, de verkliga
kanadensarna.
Berättelsen saknar djupare psykologi och så
kallad spänning; det är en nästan naivt enkel
och exakt berättarkonst. Och dock har den en
fläkt av storhet. Färgerna glöder och djupnar,
tavlan fylls av rymd, avstånd, oändlighet. Allt
vad Willa Cather rör vid får värdighet och
behag, till och med de enkla redskapen, med
vilka man formar livet, är värda att lyftas ett
ögonblick i ljuset, och de vardagliga rum där
människorna lever och tänker sina tankar blir
så småningom präglade av karaktär och intimt
liv. Willa Cather, som är en dotter av den
enformiga prärien, där muntlig berättarkonst
frodas, lägger gärna in en och annan god
historia i sin ramberättelse — om äventyr med
indianerna, om helgon och martyrer. Mest
karakteristisk är dock den fina konst, med
vilken hon får fram, att var och en av dessa
kolonisatörer är en ensam värld för sig. Auclair
har lämnat bakom sig ett land fullt av
grymhet och sociala orättvisor; i klippstaden njuter
han frihetens och humanitetens luft. När den
gamle ståthållaren dör är det en hel värld som
går bort och liksom sugs upp av oändligheten.
Och hur är inte Céciles personlighet bestämd
av kärleken till den nya hembygden, av intryck
från den katolska skönhetsvärld och moraliska
kultur som hon har insupit under sin lugna
barndom på klippan.
En del av denna berättelses charm måste
givetvis gå förlorad i översättning. Varje sats
har en jämvikt och förfining som är lika
mycket av moralisk som estetisk natur.
”Skuggor över klippan” måste ha något att säga alla,
för vilka fulländning inte är ett tomt ord.
Margit Abenius
Pater familias
CLARENCE DAY: Pappa och vi. Översättning
av V. Hammarling. Bonniers 1940.
6: 25.
Clarence Day juniors bok om Clarence Day
senior utkom i Amerika 1935, kort efter
författarens död. De små berättelserna däri,
liksom i ett par andra böcker från samma sfär,
räknas redan till de klassiska americana, och
man förstår det. På ett mycket anspråkslöst
men utomordentligt stilsäkert och sobert sätt
ges här interiörer från sekelskiftets
högborgerliga familjeliv i New York, som äro
fullständigt oemotståndliga i sin blandning av allvar
och skämt. När författaren skrev ned dem var
han sedan många år en till sängen bunden
invalid, som var hänvisad till att leva i sina
minnen. Denna ofärdighet ha vi säkert att
tacka för den erinringens utsökta friskhet och
detalj skärpa, som prägla de små
novellanekdoterna; den förklarar också den nästan
gripande trivsel som utströmmar från dem. Man
skrattar ofta högt när man läser boken, man
ler nästan jämt, men hela tiden är man fångad
av det förflutnas vemod. Sentimentala uttryck
tar sig dock aldrig författarens hemlängtan,
hans bok är lika fri från diffusa
stämnings-makerier som en klar septembermorgon.
Den ståtliga hustyrann, som stått modell för
Pappa, var en ansedd och förmögen bankir
med kontor vid Wall Street. Pappa Clarence
hörde till dem som betraktade hemmet som sin
fasta borg, över vars vindbrygga affärerna
aldrig fingo komma. Väl hemma ville han ha
familjen församlad omkring sig utan
inblandning av gäster eller parasiterande släktingar,
och över denna av en bedårisk hustru och fyra
rödhåriga pojkar bestående familj ville han
härska med en despotism, om vars upplysthet
han aldrig var i tvivelsmål. Själv en
välorganiserad, harmonisk ordningsmänniska hade han
ringa förståelse för oliktänkande och avskydde
det bisarra, improviserade och slarviga, hur
och var det än uppträdde. Hustrun var i mycket
hans konträra motsats; gick han stadigt i
inkörda spår så fladdrade hon näpet och
nyckfullt som en fjäril. Var han den perfekte
bokföraren så hade hon inte en aning om affärer;
ville han sitta i lugn och ro med sin tidning
och sin cigarr efter middagen så ville hon
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
