Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Day, Clarence, Pappa och vi, anmäld av Georg Svensson - Hayes, Nelson, Dildo Cay, anmäld av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gärna se vänner hemma hos sig eller gå ut på
en restaurang. Man kan förstå att det i ett
dylikt äktenskap — trots kontrasterna sällsport
lyckligt — skulle bli stoff till anekdoter och
historietter.
Berättelserna i ”Pappa och vi” ha
genomgående en eller flera humoristiska poänger,
som emellertid utnyttjas med behärskning och
taktfullhet. Det är egentligen endast i en av
historierna, den om den uteblivna isen, som
komiken verkar skarvad, annars tror man blint
på berättaren. Man tycker sig av egen
erfarenhet veta att så gick det faktiskt till, ty var
och en som haft föräldrar och syskon känner
leende igen åtminstone något drag, någon
situation. Fastän ju längre tiden lider bli sådana
despoter som Pappa allt sällsyntare. Höjd över
alla handböcker i psykologi och alla
uppfost-ringsteorier gick Pappa sin väg rakt fram utan
att någonsin vackla i tron på sin egen
ofelbarhet. Ändå var han en god och renhjärtad man
bakom sitt sträva yttre och sina svordomar,
en verklig riddersman, som tog sina
förpliktelser som make och fader på heligt allvar.
Denna ridderlighet var tydligen en av de få
egenskaper som gick i arv till äldste sonen, ty
den sätter sin prägel på hela skildringen. Man
kan roa sig med att tänka hur det porträtt av
Pappa skulle ha sett ut som målats av en lika
känslig, mera självupptagen och mindre
hänsynsfull son. Pappa Day hade turen att få vara
sig själv med de sinas fulla förståelse. Därför
blev han också ett praktexemplar av sin art,
som man är tacksam ha fått på detta
pietetsfulla sätt beskrivet. Georg Svensson
O i världshavet
NELSON HAYES: Dildo Cay. Översättning
av Hilda Holmberg. Gebers 1940.
8: 50.
Dildo Cay — det är en isolerad liten tropikö
som den amerikanske författaren Nelson Hayes
stänkt ut på kartan en bit norr om Haiti,
i närheten av Bahamaöarna. Ön är fiktiv; men
när man har läst boken så har man kommit
seglande dit ett par gånger, sett dess gula
sandkullar dyka upp ur havet och stigit i land på
stranden som ständigt tycks skälva under
bränningarnas anlopp; och man har varit där.
På Dildo Cay knogar ett par hundra negrer
och en familj vita — ägarfamiljen — med
saltproduktion. Saltvattnet leds genom kanaler in
över ön och får avdunsta så att vattnet blir
brunt av salt i salinerna; och när den vita
saltskorpan avsatt sig på bottnen rakas den
ihop, mals i kvarnar drivna av vindturbiner
och förs till förrådslokalerna där den får ligga
tills en ångare kommer och ankrar utanför ön
och tar saltet ombord. Detaljerna i detta arbete
beskrivs i boken med en kortfattad saklighet
som intresserar.
Nelson Hayes är också en författare med
visuell begåvning; han är mycket bra när han
återger ljuset över landskapet, en natthimmel,
bottnen på en lagun som lyser upp genom
vattnet, dagern i ett rum. Om den manliga
huvudpersonen i boken heter det flera gånger
att han är förtrogen med havet. I det stycket
är han tydligen lik författaren, som skriver
om segling och fiske så att man känner båten
gunga under sig. ”Alla vågor voro olika”,
tänker han en gång sedan han suttit länge till
rors, ”man måste iakttaga och beräkna var
och en. Det var inte sant att oceanen var jämn,
oföränderlig och vidsträckt; den var bara den
våg man såg komma vräkande, och vågen var
varken jämn eller utsträckt, och den var olik
alla andra vågor på samma sätt som ansikten
äro olika. På natten anade man dem bara, men
ändå kände man instinktivt deras form och
fart. Om man reagerade så, hände inga olyckor,
men om man inte gjorde det, var det som att
rusa blint fram på en okänd stig i mörkret.”
Men romanen ”Dildo Cay” är inte bara en
åskådlig skildring av en ö utan också en så
kallad kärlekshistoria. Den handlar om en man
som är gift, inte av kärlek utan av praktiska
skäl. Hans hustru ska ha ett barn och flyttar
över till en mera civiliserad ö. I samma veva
kommer en ung dam till Dildo Cay för att
sköta saltfirmans bokföring. Hon småsuper
därför att hon är olycklig, och hon är en mindre
talangfull och mindre ohämmad och mindre
dekorativ halvsyster till Brett Ashley i ”The
Sun Also Rises”. Han och hon råkar genom
diverse uppskakande omständigheter bli
ensamma på ön en tid och börjar leva naturliv.
Men något permanent paradis kan det inte
bli tal om, eftersom hustrun så småningom
ska komma tillbaks. Till slut ordnar det sig
emellertid så tursamt — man kan inte säga
annat — att det väntade barnet dör och
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
