Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Werfel, Franz, Det förskingrade himmelriket, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
En kvinna av folket
FRANZ WERFEL: Det förskingrade
himmelriket. En gammal tjänstekvinnas historia.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Bonniers 1940. 7: 50.
Franz Werfels senaste roman saknar alldeles
det stora, enhetliga grepp, den episka rikedom
och bredd, som gjorde ”De fyrtio dagarna på
Musa Dagh” till ett så betydande diktverk.
”Det förskingrade himmelriket” består
egentligen av tre noveller med sinsemellan olikartad
miljö och atmosfär. Den tråd som håller dem
samman är en gemensam huvudperson, den
gamla kokerskan Teta Linek, men hur seg tåga
det än må vara i denna robusta kvinna av
folket, så är det en konstnärligt svag tråd,
såtillvida som första novellen snarast handlar
om hennes herrskap och Teta blott flyktigt
presenteras när hon skymtar förbi i
bakgrunden; andra avsnittet åter är helt ägnat Teta
och hennes bittra upplevelser, medan i det
tredje hennes torftiga öde utmynnar i en
apoteos inom en överlastad praktram av
resereportage och turistimpressioner från italienska
konststäder och vatikanska interiörer.
Att den landsflyktige diktaren började skriva
denna bok, kom sig därav, berättar han själv,
att han ännu en gång ville leva med sina
vänner, familjen Argan, i deras villa i Grafenegg,
där han tillbringat så många lyckliga dagar.
Han sörjer i dem och deras lantställe inte bara
ett hem, en fristad, som han för alltid förlorat,
utan också ett stycke genuin österrikisk kultur
av det slag, som den tyska erövringen lade
i graven. Med de vemodiga minnenas poesi har
diktaren i rikt mått övergjutit sin skildring av
detta förfinade hem med dess konstnärligt
begåvade, älskvärda, generösa, lättlevande
människor. Allt vad man vant sig att förbinda med
det gamla Österrike av sorglöst njutningsliv, av
grace och behag, av sångarglädje och lekfullt
musiklynne återfinnes i denna med förälskelse
och kongenialitet tecknade miljö. Och dock —
läsaren kan inte bringas att glömma den mörka
skugga av storstadsnöd, inbördeskrig och hat
som hotfullt reste sig bakom denna
bräckliga skönhetsvärld, dit blott ett litet fåtal med
penningens makt ägde tillträde. Diktaren har
i förväg velat bemöta dylika invändningar
och yppar sitt förakt för ”den determinismens
polyp, som vilar på mänsklighetens bröst”, för
vad han kallar plebejers ”förräderi mot
människosjälens gudomliga storhet och frihet”
(sid. 12). Men i praktiken lyckas han inte
övertyga oss om att det var något så
själs-stort och upphöjt som krossades med det
estetiska njutningsliv och de bortskämda
epi-kuréer, som här förhärligas — därtill är sakens
materiella sida alltför framträdande, och
därtill är frånvaron av etiska normer och socialt
samvete alltför påfallande.
Nej, då är herrskapet Argans kokerska av
en livsdugligare och i längden värdefullare
människosort, och i detta folkliga porträtt,
målat med både skälmaktig ömhet och
psykologisk skärpa, har romanen sin främsta, sin
betydande tillgång. Som from katolik har Teta
Linek med allmogedotterns förening av slug
beräkning och troskyldig enfald velat köpa sig
in i himmelriket. Genom att låta en fattig
brorson, som hon inte har den ringaste känsla för,
studera teologi söker hon tillförsäkra sig Guds
välvilja. Ett långt, strävsamt livs små
besparingar, utdrygade med vad snatterier från
husmödrar och leverantörer kunnat inbringa, gå
i en aldrig sinande ström till den för varje år
alltmer fordrande brorsonen med den för varje
år allt ovissare ”framtiden”. Till tack skall han
förstås sörj a för sin faster på hennes ålderdom
och efter hennes bortgång läsa aven och hålla
mässor för hennes själs frälsning. Den
atmosfär av snikenhet, gemenhet och ömsesidig
misstro under en mask av hycklad välvilja, vari
den pensionerade Teta och hennes systrar leva
under en kort tids samboende, är skickligt
fångad i bokens realistiska mellanparti, det
ojämförligt bästa, där alla utanverk äro
avlägsnade. Men höjdpunkterna utgöras av Tetas
besök i hemsocknen, i vars prästgård hon
väntar att finna sin värde herr brorson lyckligt
installerad, och hennes av långa
efterforskningar föregångna besök hos denne själv, där
han dväljes i djupaste förfall i en av Prags
förstäder, efter att i trettio år systematiskt ha
bedragit och utpressat pengar av sin arma
faster. Det är små mästerstycken av grym och
tragisk komik, som dock skulle vunnit på en
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
