Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Osorgin, Michail, Den gröna världen, anmäld av Johannes Edfelt - Piasecki, Sergiusz, Mörkrets makter, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Den gröna världen”, hans nya opus, jävar
intet i detta omdöme. Det är en samling intima
naturstudier, ett slags biologiska krokier som
hos en svensk läsare kan föra tanken till Harry
Martinsons betraktelser över naturens liv.
Liksom dessa äro Osorgins skisser en vävnad av
iakttagelser och filosofemer. Men Osorgins syn
på människosläktet är bara så mycket bistrare
än sin svenske kollegas; hos denne finns det
en trots allt relativt ljus förtröstan. Hos
Osorgin däremot får en ganska nattsvart misantropi
röst. Mellan raderna i dessa anteckningar
skönjer man en kompakt leda vid människor
och deras jäktade myrstacksliv i metropolerna.
Men hur vibrerande och varm blir inte i
gengäld denne författares stämma, då han talar
om det som ligger hans hjärta närmast: den
lilla trädgårdstäppan, som han ansar och ägnar
ett kärleksfullt, aldrig tröttnande studium inte
långt från Paris; utflyttningen dit på våren;
naturens underbara sommarliv, iakttaget av
förälskade ögon! Det är framför allt den
mikrokosmiska världen Osorgin uppehåller sig vid.
Vad han har att berätta om insekternas liv, om
binas och myrornas knog har en oemotståndlig
charm. Han kan skildra blommors och fåglars
liv med en säregen inlevelse, och med humor
och ömhet berättar han om sina närmaste
vänner och grannar: hundar, grodor, igelkottar
och annan fänad...
Michail Osorgin bekänner i denna bok sin
kärlek till naturen, sin naiva undran inför
livsmysteriet. Con amore utlägger han alstringens
och växandets text. Liksom tidigare har man
nöje och behållning av vad han har att
förtälja, därför att han berättar det med den
litteräre konstnärens osvikliga takt och sinne
för nyanser. ”Den gröna världen”, av
recensenten läst och begrundad några höstliga
stunder vid mare balticum, just då Flora och
Pomona skulle ta avsked, lät minnet av
förgångna somrars sötma framstå i förklarad
dager.
Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
