Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lagerkvist, Pär, Sång och strid, anmäld av Johannes Edfelt - Nyström, Bengt E., Nådatid; Enqvist, Elvin, Vilse; Larsson, Gustaf, Havet sjunger, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
om natten svetten blir en ring
uppå min svetteduk.
Jag säger ingenting till mor,
för hon kan ej förstå.
Min Fader blott som fjärran bor
vet vägen jag skall gå.
Ej skall jag se tillbaka,
ej heller framåt än,
allt minne är och vaka
och liv och död min vän.
Johannes Edfelt
I några andra visionära dikter skymtar en
annan gestalt, en av de djupast tänkta och
mest fascinerande i Pär Lagerkvists diktvärld:
Bödeln. Tyngd av den ondska, vars princip
och verktyg han på samma gång är tvungen
vara, plågad av livets dualism, biktar han
i några förandligade strofer, som höra till
denna diktsamlings skönaste, sin längtan efter
försoning och frid i den utplånande
skymningens tecken:
Lovad vare han som skapade skymningen,
aftonen, tystnaden, rummet utan ord.
Längtande ser jag dem, de mörknande rymderna,
sänka sig, sökande människans jord.
Marken snart dolt sitt träd, blommorna sig slutit
i ditt sköte, skymning, där jag också är.
Dolt av barmhärtighet blir vad vi förbrutit,
och mot glömskans töcken tyst vår vinge bär.
Vad är en människa? Brottet eller friden,
som när greppet lossar rör vid hennes själ,
viger åt det eviga det som fanns i tiden.
I det skymningsmjuka, dömas vi där väl?
Lovad vare natten, det först av allting skapade,
dunkla, förlåtande, där allt bara är.
Längtande flyr mot dig världarna och stjärnorna,
blommorna sluter sig. Allt vill gömmas där.
Det är en sida av Pär Lagerkvists lyrik, den
milt meditativa, den rent och omedelbart
strömmande sångens. Till ton och stämning är en
sådan dikt mycket besläktad med de båda stora
och gripande poemen om människor vid livets
gräns: ”Den gamla” och ”Den gamle bonden”
(i avdelningen ”Trädets rötter”). Över dessa
av diktaren innerligt och sannfärdigt skådade
människogestalter vilar redan det evighetens
ljus, som med överströmmande klarhet och
frid lyser i samlingens sista dikter, underbart
stilla och rena bikter om livsförsoning, fyllda
av den andakt som natten och stjärnevalvet
inger:
En gång blir allting stilla,
en gång får allting ro.
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro.
Tre diktsamlingar
BENGT E. NYSTRÖM: Nådatid.
Diakonistyrelsens förlag 1940. 3: 50.
ELVIN ENQVIST: Vilse. Norstedts 1940.
3: 75.
GUSTAF LARSSON: Havet sjunger. Visby
1940. 2: 25.
Bengt E. Nyström lägger med sin nya
versvolym inga nya drag till den fysionomi
man lärt känna i hans senare diktsamlingar.
Som tidigare besjunger han troheten mot kallet
och mot förpliktande minnen. Hans värld är
den trogne magisterns; med ömt allvar
saluterar han en studentklass och inskärper hederns
bud:
Bevara lugnt ert hjärtas rikedomar.
Släpp till er tråd, den dag då garnet tvinnas.
I denna tid då gangsterväldet blommar,
är var mans heder dock ett ting att minnas.
Sin samhörighet med jorden och det bondska
har poeten tidigare mer än en gång
dokumenterat. Han gör det än en gång i redbart
formade strofer (”Testamentet” och cykeln
”Ur en bonderoman”). För sin religiositet
finner han uttryck i dikter av osmyckad
innerlighet (”Lördagskväll”, ”De tre åldrarna”,
”Inför korset”).
Samtidens nöd och vånda mäktar han
däremot sällan ge annat än bleka och ganska
intetsägande uttryck. Märklig genom originalitet
eller tonstyrka är inte denna lyrik; men den
är formellt balanserad och ansad, varm och
äkta. Den brinner med stilla låga, undviker
det gudsnådliga men kan någon gång tangera
det sentimentala i mera allmän bemärkelse.
Elvin Enqvists dikthäfte vittnar
otvivelaktigt om en viss lyrisk intensitet och en
strävan efter att vandra egna vägar. Ett ungt
sinnes ångest och hemlöshet får luft i hans
706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
