Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Nyström, Bengt E., Nådatid; Enqvist, Elvin, Vilse; Larsson, Gustaf, Havet sjunger, anmälda av Johannes Edfelt
- Ekelöf, Gunnar, Ung dikt, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kantiga och tvärhuggna strofer. Något mer
positivt budskap eller klarnade linjer är det
väl svårt att utläsa ur denna diktsamling, men
vad har man egentligen för rätt att kräva
sådant av ungdomslyrik?
Den största behållningen har anmälaren haft
av de poem, där känslostämningen får verka
mot en fond av natur — beskriven av ett vaket
sinne, lyhört för nyanser. En dikt sådan som
den följande har sin egen förtätade stämning.
Den kan leda tanken till vissa partier av
Strindbergs lyrik:
Långa, tunga, regngrå kvällar.
Almarnas storm vridna galgmanshänder
svartnar bak rutornas strimmade glas.
Jag sitter vid bordet,
jag går över golvet,
jag stannar vid fönstret
och ser bortom grenarnas vindrörda nät
molnen, som släpar
längs nipornas kammar,
vägarnas hjulspår,
som blänker av vatten,
husen, som flockas
kring brunnarnas svänglar,
och långt nedåt älven
en brobåge tecknas
mot diset, som tätnar och skymmer alltmer.
Långa, tunga, regngrå kvällar —
ensam!
*
Traditionen från Karlfeldt har tydligen
alltjämt ett segt grepp kring mycken svensk
hem-bygdspoesi. Man påminnes därom än en gång
vid läsningen av en gotländsk bygdepoet,
Gustaf Larsson, som i en diktsamling med
titeln ”Havet sjunger” bekänner sin kärlek till
sitt landskaps näs och hedar. Likväl rymmer
detta anspråkslösa häfte inte endast efterklanger.
Där finns en botanisk poesi, som visserligen
inte är över sig egenartad men varmt känd
och upplevd och av behag inte endast för
dem som lärt sig älska den gotländska kusten
och dess vildvuxna flora. Och folkliga
gut-niska bilder fångas av denne poet i strofer,
som åtminstone inte kunna f rånkänn as klar
kontur och äkta substans, även om de
dikte-riska uttrycken inte alltid tillhöra dem som
blomma vid sidan om den poetiska
allmän-ningen. Johannes Edfelt
Ung dikt
Ung dikt. I urval av Gunnar Ekelöf.
Bonniers 1940. 4: 25.
I ett företal till sin antologi ung svensk och
finländsk lyrik framhäver utgivaren, Gunnar
Ekelöf, två markerade drag i denna unga
poesis ansikte: ”Det ena är tidsångesten,
politiskt färgad eller enbart mänsklig, det andra
är en viss religiositet trots allt, oftast alldeles
konfessionslös, enkel och ulan dogm.”
Tvivelsutan skulle man kunna återfinna
individualiteter i detta urval av poeter, vilka
egentligen kunna sägas representera vare sig
den ena eller den andra av utgivaren
understrukna linjen; men som generell karakteristik
är citatet likväl både pregnant och träffande.
Hur vore det för övrigt möjligt annat än att
ångesten över att leva i en brytningstid av
sådana mått som vår skulle ge utslag hos de
seismografer som poeterna dock sist och
slutligen äro? Denna ångest är något annat än
fariseisk reaktion. Endast tjockhudingen kan
i en tid som vår presentera tal om att ”frejdigt
se det nya an”. Han har nämligen själv inte
känt något av den vånda som är själva
omvandlingsprocessens. En djupt inifrån kommen
”tidsdikt” företräda i denna antologi sådana
poeter som Hjalmar Gullberg, Nils Ferlin,
Elmer Diktonius och Gunnar Ekelöf själv.
De båda sistnämnda diktarna kunde
samtidigt sägas representera den andra, ovan
framhävda linjen, i varje fall ett slags ”livstro”:
Diktonius med sin tilltro till naturens kraft,
Ekelöf med sitt i dröm och aning undfångna
credo: en mystikers tro på livets inneboende
läkeförmåga. De ha därvid meningsfränder,
som också väl komma till tals i denna
koncentrerade, nästan genomgående kvalitativt
utmärkta volym: Harry Martinson, Rabbe Enckell,
Ebba Lindqvist och — i mörkare och
svåråtkomligare sättning — Artur Lundkvist.
I en brännpunkt samlas de skilda
tendensernas radier i Edith Södergrans sällsamt
förnyande, brinnande intensiva lyrik, som så att
säga anslår grundackordet i denna volym.
Ekelöfs urval av hennes dikter är välgörande
okonventionellt och vittnar — liksom antologien
i sin helhet — om en svensk poets sanna och
707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Sep 22 17:34:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1940-9/0045.html
