Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Siwertz, Sigfrid, Mer än skuggor, anmäld av Artur Lundkvist - Boye, Karin, Kallocain, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den raffinerade lyxvarelsen, som utanför sin
konstgjorda atmosfär blir till en livlös docka.
Och han drömmer om Miranda, världens mest
tatuerade dam, som lockar honom att låta
tatuera en fullriggare på bröstet och en sol på
magen, vilken oanständighet föranleder
brytning med fästmön (oskuldsfullt vit som ett
oskrivet blad) och avsked från ämbetsverket. Då
måste han tatuera sig ytterligare, så han kan visa
sig på marknader; och den försvunna Miranda,
som gift sig med en fiskhandlare och tvättat
bort den falska tatueringen, skrattar
obarmhärtigt ut honom! Här närmar sig Siwertz
den satiriska sagan, och i en annan novell tar
han steget fullt ut. Han vaknar som en
lilleputt i ett hörn av sin egen trädgård, upplever
skakande äventyr i växtlighetens jättedjungel,
förfäras inför lekstugans kolossalitet och sina
egna barns skräckinjagande uppenbarelser. Han
klarar sig bland glupska myror och fåglar
med en upphittad synål, som han med siwertzsk
stolthet över sin överlägsna mänskliga
intelligens använder som vapen. Det är en saga efter
klassiska mönster, utförd i en lustig
närbildsteknik som påminner om Disneys.
Slutligen återfinns den resedröm som väl
alla drömt i en eller annan form; men Siwertz
har förenat drömbilderna med satirisk fantasi.
Han irrar i en främmande stad, skugglös och
grottliknande, ser en saxofon i en barnvagn
men inga barn, ser en kyrka med kanonrör och
blod i vigvattenskålarna, akademibyggnader
vars pelare inte når riktigt ner till marken,
statyer som anklagande pekar på honom,
skrotmagasin där det förflutna förvaras. Där
förekommer också en havande kvinna som han
tror sig ha förfört i sin ungdom; och när han
slutligen sjunker döende ner i dimman känner
han samtidigt slagen av hennes hjärta, han
ligger som en blind liten varelse i hennes
blodvarma sköte och föds i samma ögonblick han
dör! Med denna symboliska djupsinnighet
(som verkar utspekulerad) avslutar Siwertz
sin drömsvit.
Det är tydligt att Siwertz varken vill eller
kan underordna sig drömmen; han har inte
ringaste lust att hejda sin spelande
medvetenhet och sin spirituella kommentar. Han
drömmer blinkande med ena ögat. Att han bryter
illusionen bekymrar honom inte; flertalet
noveller är rentav försedda med avslutande
uppvaknanden, förstörande antiklimaxer. Det
är den gamle durkdrivne, intellektuelle
novellisten som inte kan hålla sig i styr. Men det
är skada; det förringar dessa novellers verkan,
också när man tar dem strikt för vad de är:
drömbetonade fantasier.
Likafullt är dessa drömnoveller något av ett
fruktbart experiment, väl värt att välkomna
i vår på nya försök alltför fattiga litteratur.
Novellisten Siwertz har här på flera sätt
överskridit sitt höjdmärke. När har väl hans fantasi
varit lika otvunget omedelbar, hans
framställning lyckligare koncentrerad, hans
känslogestaltning direktare, hans kolorit
suggestivare?
Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
