Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ossiannilsson, K. G., Livet måste levas, anmäld av Thure Nyman - af Geijerstam, Ragnar, Tre fruar, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Som en bild av byskvallrets och de onda
tungornas förödande verkningar på
människornas liv har Ossiannilssons roman sina
förtjänster, men man önskar stundom, särskilt
i senare hälften av boken, att författaren inte
hade en fullt så flödande gåva, när det gäller
att forma replikerna i den så gott som
oavbrutna dialogen. Den förirrar sig i ”snack”
och resonemanger utan egentlig halt och utan
den pregnans, som låter den talande framstå,
inte bara som ett språkrör åt författaren, utan
som en levande individ. Thure Nyman
Tre fruar och en flicka
RAGNAR af GEIJERSTAM: Tre fruar.
Höker-bergs 1940. 6: 75.
Det förekommer på ett ställe i Ragnar
af Geijerstams nya roman att bokens
huvudperson, den välbeställde trävarudirektören Lars
Dellmer, får besök av en ung och söt dam, som
berättar för honom att italienarna bombat
Adua. Hon är mycket upprörd, och även
mannen stäms till några allvarliga reflexioner,
utmynnande i att han aldrig i något ögonblick
så tydligt känt, att en ny epok inletts i
mänsklighetens historia. Men redan i nästa
ögonblick är han upptagen av att konstatera att
flickan tar sig ovanligt behaglig ut där hon
sitter smidigt tillbakalutad i fåtöljen, med
flors-tunna silkesstrumpor, grå dräkt och
blåklints-blå hatt. Och hans tankar lämna Abessinien
för att i stället syssla med problemet, huruvida
han egentligen är kär i flickan eller i sin fru.
Man har en stark känsla av att det är detta
problems lösning snarare än bombardemanget
av Adua som för honom skall avgöra om en
ny epok inletts i mänsklighetens historia.
Lars Dellmer är en av sig själv och andra
bortskämd herre som koketterar med sitt
levnadsvett och sin förmåga att säga eleganta
repliker. Författaren uppfattar sin hjälte
älskvärt ironiskt och är lika medveten som läsaren
om att Dellmer pysslar för mycket med sitt
eget kraftlösa känsloliv i stället för att på
hemmafronten omsätta något av det allvar som
präglar situationen på den stora fronten. Man
skulle möjligen kunna ifrågasätta huruvida
Dellmer alls var värd att tas så på allvar att
en hel bok har skrivits om honom, men när
nu så skett vore det grinigt att inte erkänna
att det blivit en flott och rolig bok, en
efter-släntrare från tjugutalets frivola litteratur.
Ragnar af Geijerstam har varit i form när
han skrev den, och det goda humöret meddelar
sig till läsaren. Författaren visar att allvar låter
förena sig med kvickhet och intelligens. ”Tre
fruar” kan ibland smaka litet cocktail, men
känner man uppmärksamt efter märker man att
det i den ingår också åtskilliga droppar besk
intensitet. Det är inte otroligt att vi i en
kommande bok av Geijerstam få mera av
intensiteten och mindre av sötsakerna. Geijerstam är
ännu en smula för medveten i sitt skrivsätt. När
han en gång bringas att — sit venia verbo! —
tappa stilen blir han en ännu bättre författare.
”Tre fruar” handlar om kärlek. Lars
Dellmer är en egocentriker, som tycker om sig
själv via kvinnorna. Han är gift med den
förtjusande Ulla, men vid ett par och fyrtio års
ålder börjar han finna det hela en smula
oromantiskt harmoniskt och inleder en flirt
med flickan i den blåklintsblå hatten. När han
finner att han är på väg att bli kär i henne
vågar han emellertid inte släppa sina känslor
lösa av fruktan för familjeupplösning. Lars
Dellmer är såtillvida en hederlig man som han
inte gärna vill ta alltför mycket mer än han
ger, men hur han kalkylerar och balanserar
lyckas han i detta fall göra alla parter
inklusive sig själv grundligt missbelåtna. När hustrun
ger honom svar på tal genom att själv börja
en liten flirt blir det en urladdning, och
äktenskapet skulle ha spruckit, om inte Dellmer
dessförinnan fått ett nervöst sammanbrott.
Detta sammanbrott utnyttjar författaren
— eller skall man kanske säga Dellmer
—-till att i form av något slags drömupplevelser
undersöka hur det skulle ha gått om Dellmer
i stället för att gifta sig med Ulla blivit gift
med ett par andra ungdomsflammor. Fastän
vi alltså här rör oss helt på det overkliga
planet tar man med stort nöje del av dessa
två nya lösningar på ekvationen Dellmer. I det
första fallet är hustrun undergiven, huslig och
på intet sätt spännande, följaktligen sväller
Dellmer ut till en ganska odräglig, otrogen och
knölaktig hustyrann. I det andra fallet är
hustrun en lättsinnig, fullständigt skrupelfri,
emotionellt ointaglig kvinna, följaktligen älskar
henne Dellmer hopplöst men outtröttligt. I sin
olycka blir han riktigt sympatisk, en tapper
718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
