Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - af Geijerstam, Ragnar, Tre fruar, anmäld av Georg Svensson - Rundquist, Per E., Luft under vingen, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
liten soldat i de olyckliga älskarnas tallösa
armé.
När Dellmer vaknar upp ur sitt givande
deliriumtillstånd är hans första yttrande: ”Det
är svårt att vara gift.” Men så mycket vet han
nu, att det kunde vara värre än det är att
vara gift med Ulla. Och hon är genast till
hands, redo att etablera ett nytt samarbete på
sundare basis med sin ångerköpte make. Hur
det gick med flickan i den blåklintsblå hatten
få vi inte veta. I den stora hustrubataljen om
Lars Dellmer blev hon tydligen som det heter
på idrottsspråk bortgjord. Georg Svensson
En yngling blir man
PER E. RUNDQUIST: Luft under vingen.
Gebers 1940. 6: 75.
Unga människors mognads- och
anpassningsprocess är det tema Per E. Rundquist tog upp
redan i sin debutbok, som genast röjde en
självständig författarbegåvning, och nu
varierar i en tredje roman. I fjolårets bok flöt
berättelsen ut, gjorde ett oavslutat och därför
otillfredsställande intryck. Inte så i den nya
romanen, vars format skurits ned till tvåhundra
sidor. På att förtätas och komprimeras har en
så inåtvänd konst som Rundquists endast att
vinna. Den har fortfarande sin svaghet i
fabuleringen och sin styrka i det ställvis utsökta
psykologiska valörmåleriet. Allt försiggår på
det inre planet. Alla ”kommentarer” saknas.
Den sammanhållande tråden i det hela är stark
och hållfast nog, men ”handlingen” utspelas
enbart i stämningar, situationer och samtal.
Mitt i den andliga (och oandliga!)
korvstoppningens tid är här en ung författare, som är
djärv nog att ställa stora krav på både sig
själv och läsarna. Den metod han valt eller
som valt honom gör individualiseringen
särskilt svår, och naturligtvis har han alltjämt
mycket att lära härutinnan. Men även av
läsaren kräves en lyhördhet, en känslighet
utöver det ordinära för tonfall och stämningar,
en förmåga att ur egen fantasi fylla ut och
lägga till på de punkter, där man saknar något
sådant som scenens stumma men i sin
åskådlighet oändligt betydelsefulla spel.
Per E. Rundquists huvudpersoner äro pur
unga, och man kan därför lättare överse med
det vaga och odifferentierade drag, som ännu
vidlåder dem. Det berättande jaget,
tjuguett-åringen Bengt Lenning, är i boken författare
men kunde lika gärna ha varit något annat.
Huvudsaken är, att läsaren kan följa, hur
han långsamt, halvt omärkligt förvandlas från
en vek drömmare och flanör till en
still-färdigt målmedveten, en lugnt och metodiskt
arbetande människa. Flera faktorer spela in.
Att människorna inte tro på honom, finna
honom lämpad att skriva i veckopressen om
”ditt och datt, om vår och kärlek” eller
välvilligt intressera sig för hans skriverier som
för en sjukdom, kommer hans trots att resa
sig, hans vilja att vakna. Gun är en söt flicka
med tanttycke, en ungdomsdröm, som inte tål
vid att bli verklighet. Hon vill förlova sig,
eftersom en väninna redan gjort det; hon
försöker styra och ställa; hennes innersta önskan
är en vardaglig, rofylld existens. Bengts
skriverier oroa henne mest; hon kan inte dölja sin
glädje, då han får en fast inkomst, en plats
i farbroderns affärsföretag. Bengt är till en
början överkänslig för varje tryck, varje band,
bortskämd som han blivit med två år av
ständig frihet att rätt förvalta — en generös gåva
av fadern, som i sin ungdom också burit på
en diktardröm. När han av tvång nödgas anta
kontorsplatsen i familj efirman, är det med
föresatsen att det skall bli något övergående.
Snart upptäcker han, att den korta fritiden
inte tillåter något slöseri eller håglöst
flanerande och därför blir dubbelt värdefull och
innehållsrik. Han gör rent hus i sina lådor och
sätter sig att börja om från början, att skriva
sig till självkännedom och klarhet. Men då
har han också haft mod att bryta det oäkta
känsloband, som hotade att förkväva honom,
och han har funnit en ny livskamrat i Bibbi.
Bibbi är en käck och frimodig flicka. Hon ser
gärna att Bengt vill något själv och är inte
rädd för hans skriverier utan tycker att han
skall följa sin inre kallelse, som för honom är
livet. Och genom Bibbi får Bengt kraft att
ordna för både sig och henne, för deras
gemensamma framtid. Han känner inte längre
farbroderns och fasterns omsorger som ett tryck
utan som de barnlös as längtan att få räkna
honom som sin son, och han har upptäckt det
viktigaste av allt: att yttre band inte behöva
utgöra något hinder för inre frihet, att man
719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
